DAMP VA!!

Seriöst, jag har megadamp, typ som en korv som precis blivit stekt och försöker finna sin väg till brödet. Stackars rackare, han måste ju ha det jätte svårt. Först ska han ligga där som en bränd bäver, därefter ska han bli omhändertagen av en man ( oftast en fattig invandrare som lever på att sälja dessa stackare ). Sedan ska han bli stoppad i brödet. Till sist kan han äntligen koppla av då han ligger skönt i sitt bröd och koppla av några sekunder innan han till slut ska bli äten av nån fet svensk kille som inte orkar laga mat eftersom han har jobbat över för länge och gick direkt hem för att spela WoW, sen kom han på att han var hungrig och bestämde sig för att, en korv, ja det vill jag ha, jag går ner till korvståndet nere på kanten där jag bor så blir allt bra och jag kan fortsätta nörda mig framför min feta dator som är så sönderhaxxad att den klarar Super Mario 2 på högst upplösning SAMTIDIGT som han kan ha Winamp på - PUNKT- Ja stackars korvjävel, det måste vara svårt. Men det är ju tur att man inte är en korv, för deras livstid kan ju inte vara mer än någon minut  ASKDJ på tal om korvar, EMELIE, min kompis, hon va, ja hon äter korvar utan varken ketchup eller senap eller nå som helst kromsimojjs. Det är galet. Tänk åtminstonde på korver, han/hon vill ( det lär fan vara en han eftersom det är en korv, lixom hallå) ju ha det bra innan HAN dör, det skulle i alla fall jag vilkja, någon som sprutar på än rakt på hela korven, fett äkta. Men men

En gång, när jag var liten så dog jag, KYL VA! Ha, nae inte så värst men det var ganska kul när det hände, ja bah dog, sen så gick jag och köpte korv, helt sjukt. Men det var inte så gott, nu ska jag sova hejdå¨!

(orkar inte rätta stavfel)

Och så var det klart!

Från och med den 21/1 - 12/12 spenderade jag mest av min tid uppe i den mest militärkåta staden vi har i Sverige, Boden. Under tiden som värnpliktig fick jag vara med om mycket, både på gott och ont, tråkigt och roligt. Jag skulle kunna sitta i min sketna soffta i dagar och berätta min historia, men det skulle nog bara intre

ssera de involverade och de har upplevt historien och alla de härliga stunder tillsammans med mig, så jag väljer att plocka bort den biten. Något som har stor betydelse för envars VPL är de kommande människorna som du skall leva, äta, sova, strida och jobba tillsammans 

med. Som alla andra träffade jag människor som jag gillade, ogillade, störde mig på, hade

 något imot, skratta åt, glädje mig åt, hade trevligt med och näst intill älskade. Det var första gången i mitt liv då jag själv inte har fått välja vilka jag ska spendera min fria tid tillsammans med och det har gåttt mer än bra. Jag har träffat många ansikten jag mer

 än gärna träffar igen.

 Petter Jönsson, Emil Svensson, Robin Hörnsten, Emil Andersson,

 Kristoffer Landstedt, Kristoffer Backlund, Robin Bergdahl, Simon Backvall, Johan Johansson, Jens Hedörn och Tomas Vikner. 

Men som vanligt är det alltid några profiler som man fassnar för och det har även jag gjort detta år. Den första filuren är Emil Dahlberg. Han är precis som mig. Vi delar mycket av samma humor och man blir alltid glad av att prata med den 20 åriga Sundsvallsbon. Många gånger har jag bara fjantat runt tillsammans med honom och fått garva av mig. Många stunder har det betytt väldigt mycket. Som den dagen då vi hade övning i skogen och jag höll på att dö av trötthet, surhet och rent psykiskt få ett utbrott. Då var han där och gjorde min dag, I will never forgett.

Joachim Vemmerstad har även han fassnat innanför min panlob. Det är mixen av damphet och seriöst tänkande som gör han så otroligt rolig. Det var länge sedan jag träffade en sån kunnig kille. Han har alltid något smart att säga då vi sitter och diskuterar allt från snygga brudar till USA:s påverkan på världen. Det går dessutom att fjamta sig till 100% med honom och det uppskattar jag. Jag hoppas verkligen jag kommer hålla kontakten med dessa profiler.

För att hoppa in på mig själv så slutade jag på JA, 9 , 8 i betyg och blev vald till Plutonens Bästa gruppchef. Kanske inte omtyckt av alla. Jag som inte ens trodde att jag skulle klara av värnplikten, det ni. Nu hoppas jag på ett bra år hemma i Norrköping ;) 

Jag undrar, gör du, jag säger bu, nu?

Idag när jag tittade mig i spegeln såg jag till min förvåning att min lugg låg åt höger, SAY WHAT!?!.
Sen jag föddes har jag alltid haft den åt vänster, det funkar som inte att ha den på nåt annat sätt, jag ser ut som en elchockad fiskpinne, dvs håret står rakt upp. När jag skulle rätta till allt så det skulle vara i sin ordning så började fiskpinnen komma fram!?! Ja det var faktiskt en upplevelse. Typ som att man helt plötsligt skulle börja kissa och bajsa tvärtom. HA, fatta det, värsta fränt. Man hivar ner brallorna, drar stjärten i vädret så blir det värsta fontänen. Ja du, det vore nåt det. Fast ganska drygt när bajskorvarna kommer fram igenom snoppen, måste göra ganska så ont.

Jag hittade min eftersökta låt idag, Soldat Backlund hjälpte mig, Jordin Sparks - Tattoo. Riktigt skön, men jag antar att jag tröttnar på den om sisådär 2 veckor. När jag hör en ny låt som jag tycker om spelar jag sönder den på youtube. Serri, lägg upp en låt och jag ser till att du får lika många views som invånarantalet i Kina.
Vad är dealen med pannkakorna i matsalen btw. Det är fan i mig stenhårda. Vi borde döpa om dem till Stridspannkaka 90 och använda dem i krig. Den lär göra mer skada än de flesta vapnen. Kasta den bara på en människa och den kommer skära honom i femtioelva delar. Det är som att käka asfalt, hårt, knaprigt och man får hela käften full av sår.

Idag är det Halloween. Den enda känslan jag har av det är den fullständigt underbara musiken från Kingdom Hearts - This is halloween, klockren. Jag blir lite småpurken när jag tänker på alla andra hemma som har en trevlig stund med öl, cider och oskyddat sex med en illaluktande Frankenstein. Jag vill också. Men istället sitter man uppe i Boden som bara kan förklaras med ett ord; Rövhål. Anyway, hope you guys have a Happy Halloween and dont drink to much blood(jäger och hallonsaft), Kisses and take care!

Hon bah!?!

Han bah" Ja kirrar biffen va"
Hon bah" Sickan tyffing va"
Sen kommer han in i den trånga, rotfyllda hallen som luktade mer bajskorv än blommor. Han vände sig om och pekade på en halvsne tavla med proträtt visandes en FISk(?)
Hon bah" Jag tycker om den FISkEN JÄtTTEE mycket"
Han suckade och tog tag i en halvskuren bäver utan kropp och kastade den igenom det trasiga fönstret så att det gick sönder i en bit.
Hon bah" Du är ju snäll i din lilltå"
Hon blev så beroende att hon stoppade upp en datorstol i knät och gnäggade grisaktigt.
Därefter tog de båda killarna sina motorlösa mopeder och gasade iväg till korvslottet.
"Lisa?" sa han till han
"Ja vad är det Ursula?"
"Tycker du att det är skönt att få en hamster uppstoppad i tapetgolvet?"
"JAK E KLAD FISK"
De båda hanarna klev av sina cyklar och fes sig vidare till pizzahuset.
När det steg in i spelhallen fes Roger så mycket att han bajsade på sig.
"Oj, nu blev det grönt, sa Erik"
"Ja, och jag är en elefant"

Nu ville inte Kalle och Stina vara kvar på ölhaket efter för många päronpajer, så de tog en karosslös taxi hem till deras tvättsuga.
De ville ha sömn, ty de icke sömn har haft på ettusenfemhundratjogotre timmar.
Hon bah" Jag är snäll, äR DY?"
Han bah" Du är en telefonstolpe :D:D:D:D:D"

JAG SAKNAR FREDRIC!!! very Mycket!

<3

Jag måste bara få yttra mig om det där lilla fenomenet kallat Kingdom Hearts! Square tillsammans med Disney har fan mig skapat ett av det bästa spelet som finns. Jag satt tillbakalutad i vår gröna träfåtölj och youtuba lite, och efter ett tag började jag drömma mig tillbaka, vilket spel! Om du inte har testat det, gör så här: Klicka med musen på startmenyn på din dator. Välj sedan "Stäng av" följt av den andra "ständ av"-knapen. Sen reser du dig från datorstolen, letar reda på ditt visakort, tar på dig skorna, inget mer, det har du inte tid med. Spring därefter till närmsta butik som säljer PS2-spel. Äger du inte själva konsolen så köper du en sån med, tro mig, det är värt det. När du har kommit hem med ditt köp kopplar du in det i din TV och lutar dig tillbaka och njuter till ett av spelhistoriens finaste rollspelskaptiel.

Still Alive....

Med 2 månader kvar till MUCK funderar denna individ på hur han ska handskas med framtiden som kommer inta hans vardag efter den 12 december. Det är med en viss oro som han funderar på hur han ska klara det, men med de senaste gågna månaderna har han sett mer och mer ljus. Inte av anledning att flera dörrar har öppnats, ty han har insett med många människors hjälp att det mörka inte får ta över hans hjärna i sökan om en livsstil, utan öppna sig för dagsljuset och med hjälp av de låta dörrarna själva öppnas utan hans närvaro av fysisk kraft.

Ljusstråle nummero one kom när han låg inne på sjukan i Boden. Han såg då till att få någon att prata med. Inte för att han känner att hans problem på nått sett överträffar det onormala, eller kommer att sluka den kraft som han har för att söka sig vidare i livet. Utan han insåg bara att det var skönt att prata om det gågna livet som har gett honom problem. Hans medparter som hjäpler honom har givit många solstrålar och han är oerhört tacksam både till sig själv som insåg detta, och till den personen som hjälper honom. Han har insett att han kan behöva ta upp the past och reflektera över det. Mycket har nu kommit ur hans munn som så långe har suttit inne i huvudet och samlat damm. Han känner en oerhörd lättnad att få ha pratat om det.

Ljusstråle nummer zwei kom när han själv insåg hans moders ord; "Oroa dig inte allt för mycket för den framtiden du kommer få efter lumpen, se det istället som en möjlighet att hitta på vad du vill med ditt liv". Det är näst intill att dom varma tankarna har börjat närma sig hans bröst och han börjar verkligen tro på det. Han börjar se det som en chans istället för en mörk gång.

Det som saknas i hans liv just nu är den där tryggheten att falla tillbaka på. Skulle allt skita sig måste han ta till drastiska metoder vilket kan leda till att att den närvaron till hans nära och kära försvinner, och det är det som gör att han oroar sig. Men när han nu har kommit fram till vad det är som gör att den jobbiga magkänslan kallad ångest framhävs djupt inne i magsäcken kan han istället se det som någon ljust. Han får erfarenhet av att leva lite på det djupa. Tror det kan vara bra för livet. Han säger hej då för ikväll och hälsar er tillbaka // byebye

Känner jag mig ensam?

I en liten stund av denna tysta och stilla dag fick jag känslan av att jag var ensam. Dumheter! Det är var jag har att säga till det. Jag har ju allt man kan önska sig när det kommer till nära och kära. Det finns ju inte en chans att jag, kände mig lite lämnad och ensam. Fast efter lite eftertanke så börja jag rulla igång det där kugghjulet som alltid får mig på dåliga tankar, vad händer om 3 år. Kommer jag då ha kontakt med någon av de själar som jag idag älskar så mycket?

Även om mitt ensama år uppe i Umeå var en total loss så har jag då aldrig kännt mig utanför på något sett. Hur känner jag mig då ensam? Antar att alla individer gör det någon gång. Jag återkommer nog till den där läskiga känslan av det jobbiga ordet "framtiden". Varje gång jag stöter på onda känslor i min kropp refereras det ordet fram, varje gång. Jag måste verkligen ta tag i mig själv och leva för dagen, och inte oroa mig om vad som ska hända imorgon.

Jag tror nog det var tanken av att mina närmsta inte kommer finnas i mitt liv om några år. Men hell, jag är inte där än, jag lever i nuet, och idag står dom mig närmare än någon annan gång. Så jag får passa på att ta vara på det jag har just nu. Orka bry sig vad som händer nästa år lixom, det är så gamla Lagge ;) bye!

Im a True Gamer

Det finns ett antal svenska individer som inte känner mig för den killen jag är. Den egentliga faktan dom vet om mig är stark reducerad till 0. De vet väl ungefär att jag är runt 20 år och har en dialekt som är av den fulare sorten. Det enda namet de kan referera till för att få in mig i en konversation är Tamerlane, som så är min Gamertag, mitt Nick.

    När jag i unga dagar plockade upp den fyrkantiga Nintendokontrollen och såg Super Mario på den oerhört gamla TVn vi hade i vardasrummer för första gången blev jag helt förälskad. Visst var det inget ovanligt att vara grabb på 4 vintar och vara en Nintendoboy, men jag var redan vid den åldern en riktig nörd. När senare brorsan skaffade ett Playstation började intresset för Rollspel dyka upp och Final Fantasy VII blev då den häftigaste spelupplevelsen jag någonsin hade haft, och det är det även idag. Men det bästa som jag någonsin har gjort inom spelscenen var när jag köpte min Xbox tillsammans med Unreal Championship och senare ett år efter releasen skaffade Xbox-live.  Det var med nöd o neppe jag fick spela för familjen och de härliga stunderna framför UC spenderades till en början med en kille som kalla sig Tesse. Han berättade en dag för mig att det fanns en klan som var helt galna i spelet och krossade allt motstånd. Den hette NS (Nave seals). Jag bestämde mig direkt för att där, där ska jag in. Killen som ägde klanen nickade InZane och till en början tyckte jag han var riktigt dryg. Det tog mig ungefär 2 månader innan jag hamade i samma lag som InZane, som i verkliga livet heter Fredric och är min bästa kompis idag. En annan spelare som gynnade lagat var Devils Hawk, även han står mig mycket nära, Daniel Malmberg, Malmis.  

     Det finns många människor som inte riktigt förstår sig på de som spelar mycket TV-spel, på ett sett kan jag förstå dem. Men så mycket goda vänner jag har träffat under min tid som Tamerlane och så mycket roliga stunder jag har haft är obeskrivligt. Idag kallar vi oss för Moment-22 och Fredric och Malmis spelar fortfarande med mig. Oscar "Bugge" Thornell är även han är gamer som har stått oss nära i många år. Det jag egentligen vill få fram är att jag älskar Spel, kommer att göra i många år framtill. Jag är helt enkelt en riktig spelnörd ;) 

What´s _issing _n St_ckholm?

För ett par månader sen passerade jag tillsammans med min bror en reklamskylt i centrala Huvudstaden. Det var en stor, fyrkantig och mörk skylt som gjorde reklam för de företag som skulle börja sin försäljning i det köpcentrum där bamseskylten hade placerats. Fonten som fångade 08´ornas uppmärksamhet var av vit kulör och stavade "What´s _issing _n St_ckholm?". Vad skylten upphävde för syfte och vad det gjorde reklam för får du med egna hjärnceller lista ut, tog mig 5 sekunder.
Varför skriver jag då om denna vanliga upplevelse och inte alls speciella stund? Jag kom och tänkta på vad den betyder för mig, vad saknas för mig? Och för att vara med specificik, vad saknas för mig i Stockholm? Jo, en halvarab vid namn Fredric. Kan han ta sitt feta arsle och flytta tillbaka till Sverige. Han har allt för länge varit borta i det landet där du får fängelse för att vara otrevlig. Så fredde, ta ditt pick och pack, flytta tillbaka till Sverige och Stockholm, ta bilen ner till mig så festar vi galet, precis som vi alltid har gjort! Miss you bro!

Trevlig vistelse i byn...

Veckan som kallar sig själv trettiosju har varit alldeles grå och stuptråkig. Försvarsmakten hade valt att ta upp oss i början på veckan, närmare sagt tisdag. På onsdagsuppställningen fick vi reda på att dagarna fram till söndag inte kom att innehålla någon som helst verksamhet och det enda vi kom att göra var att lukta på vår egna tåsvett. Nån gång då och då gick vi till gymmet för att jobba på beach 09. Men det gråa och tråkiga såg på fredagskvällen en skymta av ljushet och kvällen nere i byn kom att vara väldigt, VÄLDIGT betydelsefull för veckan.

Det började med att vi klev upp i vanlig ordning och efter ett morgonfyspass satt vi åter där, framför våra olika tidsfördriv luktandes på stickande tåsvett blandat med en äcklig andedräckt. Ljuset kom då soldat Hedörn berättade för mig att vi var bjuda på förfest hemma hos någon tjej vid namn Jill. Ett namn som jag hade hört förut och drog mina författade meningar om, det visade sig att jag hade både rätt och fel.
Timmarna gick och klockan slog 20:00, vi var nästan klara för att ha lite kul i denna stad där folket knappt kan stava till ordet pga av för lite erfarenhet av det. Slutsiffran på grabbar som skulle med och trängas i den lilla tvåan med fyra tjejer blev 16st. Väl där tog vi över den lilla våningen och de fyra tjejerna minskade egentligen till en, för de andra tre var torrare än torkat snus. Vi hade inte någon öl med oss så det blev cykeln ner till Statoil för att inhandla folköl, riktigt gott. Vi drog ut vid en sådär halv tolv - tolv till ett ställe kallat Bodensia, hotellet du ser ovan. Det var traffic light tema, vilket innebär att du väljer om du vill vara desperat, kåt eller svårflörtad. Den egentliga meningen med det är att du väljer ett armband med färgerna grön, gul eller röd, vad de betyder får du själv lista ut. Men ingen som är upptagen går på nåt sånt så min förklaring passar rätt bra in faktiskt. Jag ville ju såklart vara cool så jag tog ett gult band, så gjorde även mina medmänniskor. Kvällen såg väl egentligen ut som en vanlig utekväll; Dricka bira, sitta i soffan och prata skit, pissa, lira black jack, kolla på bröst(btw såg jag en brud som hade de mest enorma tuttarna jag har sett, me like), dansa, kissa lite till, ta en snus, säga att du tycker om din kompis, ta en till snus, prata engelska, sno en klunk öl av din kompis mm.
En rolig händelse som utspelade sig på Bodensia var när vi dansa loss på golvet. Helt plötsligt blir jag överfallen av något, såg inte var det var till en början. Men efter att jag kolla upp så såg mina ögon en söt tjej som försökte säga nåt. Jag spetsade öronen och fick höra att hon var tvungen att kyssa mig. Min första reaktion var HELL yeah, min andra var, vem fan är du och vad vill du mig, min trede jag var HELL yeah, så hon fick en halvfin och inte allt för slemmig kyss. Därefter började jag dansa med mina polare igen. Efter några minuter började jag tänka på den sopiga kyssen jag gav henne och fick tankeställaren "Ska hon ha en kyss ska den fan i mig vara ordentlig", så jag grep ta i Backvall, en god soldat, och frågade honom om hon hade sett hur tjejen som nästan överföll mig såg ut. Han tog en quick scan och hans sensorer träffade rätt efter ungefär 3 minuter. Jag gick fram till henne och fråga om jag hade hittat rätt, de hade jag. Så jag gav henne såklart en redig puss, vara jag slutar och hon kollar upp med sitt fräkninga men söta ansikte rakt in i mina ögon. Hon frågar vem jag är och att hon aldrig hade sett mig förut. Jag avslutar den konversationen och flörten med att säga "Jag är lumpare". Sen går jag därifrån med ett leende på läpparna och börjar åter igen att dansa.

Lite senare fick jag min önskan om att pussas med en tjej som innehar en piercing i tungan, det var trevligt. Kvällen avslutades men en fin french hotdog på Statoil. Egentligen var det ingen jätte speciell utekväll. Men saken att det var här i boden och dagarna innan hade varit så in i helvete jävla tråkiga gjorde att del hela blev så mycket roligare. Sen är det alltid roligt att gå ut på ett ställe man inte har varit på innan.
Ja, jag hade det väldigt trevligt i alla fall, det är vad jag försökte få fram. Hoppas ni hade det trevligt i helgen. byebye

Kuren-del-ett

Ibland, fast bara ibland känns det som att jag kastar bort en del av min dyrbara tid genom att glo på några övervakningskameror som filmar vad jag vill kalla skit. Sure, en gång på tio år är det någon parvell som lyckas hitta nån fattig slangare, men inte kommer det bli jag eller någon annan i min pluton. Men inte har man mycket till val.

Kuren som du ser i bild här på min sida representerar väl inte riktigt hur den som jag sitter i ser ut, men den får duga. Något som faktiskt kan ses som positivt här i kurpassen är de olika valen man har som krettsar i samma kategori, tråkigt. Men det gäller ju att se positivt på det. Antingen läser man en tidning, som man i och för sig har läst 179 gånger, för ingen orkar lägga sina 72kr/dagen på att köpa en ny. Man kan få sin mobilräkning att se sky high numbers genom att prata i telefon de 2 timmar som man faktiskt sitter här. En gång i tiden hade jag ett spel till min PSP som var roligt, men det hade jag bara i ett pass, det var för beroendeframkallande så jag lirade det konstant.

Sen har vi en sån rolig polisradio. Det är faktiskt ganska trevligt att lyssna på de tröga 14-åringar som tror att de kan springa ifrån en polispatrull med 1.1 promille i blodet, lycka till. Sen har vi dom klassiska kärringarna som ringer och klagar för att grannen dammsuger alldeles för högt strax efter 21:30 en torsdagskväll. Men har man tur så lyckas man få låna en laptop med mobilt internet, precis som jag har fått nu. För att inte tala om de där bekväma armhävningarna jag gör för att få blod i huvudet, bara för att åter igen få fokuset på topp och spana på en skärm som visar( ), dvs ingenting!

En gång har jag faktiskt somnat i kuren, ja det var under ett nattpass. Vi vet att det är något som är strängt förbjudet och enligt svensk lag kan man tydligen få fängelsestraff för att lämna sin post i militära syften. Anyway, jag hade avverkat ungefär halva tiden när jag plöttsligt börjar bli väldigt trött. Jag tycker det är en bra idé att vila mitt huvud mot bänken. Tror det tog en sisådär 3-4 sekunder innan jag somnade. Plöttsligt flyger jag upp av rädsla, jag vet ju att jag inte får somna där och det är nåt som väcker mig. Utanför fönstret står det ett läskigt befäl som vill in. När jag då sätter på mikrofonen önskar han godmorgon, fast med en hård och sträng röst, precis som alla befäl har.

Ja, det var nog min roligaste historia jag hade att framföra som inkluderar mig sitta i Bevakningskuren på I 19. Am I making the hole story clear? one second before you start your ugly shift it gets boring. As boring as riding an elephant without an elephant,boring huh?

Del ett slutar här. Btw var det första gången jag tog med en bild i ett inlägg, ska nog fortsätta med det.

nytt, stiligt och bra!

Ja, vad ska man säga. Hade verkligen inte mycket att göra denna tråkiga och gråa fredagen här uppe i Sveriges mest militärkåta stad, Boden. Dagarna här får än själv att uppskatta dem dagarna där det händer saker. Det är nästan dem lediga dagarna som är tråkigast. Sure, det är kul när man väl hittar på något. Som att dra till Luleå, som förresten är Norrlands pärla. Det är för det första riktigt fint på sommaren. Dess shoppingcentrum är väldigt behändigt och det mesta finns för de 70-80 tusen som bor där. Luleå är verkligen en toppenstad. Inte för att jag skulle infinna mig tanken på att strandsätta min bakdel där forever, men en tumme upp ska den verkligen ha. En sista sak att säga om staden är att många av Sveriges finare flickor bor där uppe. Att gå en tur på gågatorna är som att kolla i en bildrik herrtidning, me like ;)

Anyway, min blogg har fått ett trevligt ansiktslyft. Fast egentligen är det inte ett lyft utan mer som en förändring. Som att byta Hayley Williams (paramore) mot Cameron Diaz, båda är riktigt snygga men ser lite annorlunda ut.

Det känns skönt att jag inte hade något neggopeggo att skriva idag. Nu låter det kanske som att det är det enda jag gör. Men ofta när jag känner mig nere dras jag mig till min virtuella pratkamrat. Idag kände jag bara för att skriva av mig och det finns inte en mening av mörk mening här, känns skönt.
Jag åker hem och är ledig hela vecka 35. Det blir riktigt sweet. Ska ta akt till mig själv, kanske tillbringa en hel kväll för mig själv. Bara spela TV-spel, käka chips och ta det lugnt. Det känns som att det är något som behövs. Men det blir verkligen bara en kväll, för mer har jag inte tid med.
Well, ha det gött. Hoppas ni gillar min nya blogg, hej!

Hallå positivitet, gonatt negativitet!

Någon sa en gång till mig att hålla huvudet högt, få det inte under ytan och börja titta in i fel rum. Det kan få konsekvenser som skapar fel val i livet. Jag har alltid sett mig själv som en positiv människa, i alla fall till andra människor. Jag försöker ofta se det ljusa inom en individ och vill alltid tro på någon. Det går inte alltid hela vägen, men jag försöker. Jag har självkänsla och självförtroende, det vet jag. Jag är nöjd med den jag är och jag drömmer inte varje dag att vara någon annan med andra egenskaper. Jag har bra och dåliga, som vem som helst. Jag är nöjd med dom. Men någon fick mig idag att inse att det fanns lite negativitet dold bakom det där blonda håret. Varför går jag hela tiden och oroar mig över vad som ska hända i framtiden, varför får jag ofta en mörk känsla i kroppen när jag tänker på det som jag ej kan se? Varför uppskattar jag inte det jag har och får det att ljusna min syn på framtiden? Jag vill inte gå och oroa mig hela vardagar för att framtiden känns lite osäker, det är ju bara slöseri med tid. Jag vill och ska försöka få en liten ljusare syn på den osäkra framtiden. Till och med utnyttja den. Vad vill jag göra istället för vad måste jag göra! Få en bra balans mellan intressen och måsten.

Jag har alltid varit lite rädd för framtiden och ser gärna tillbaka på det förfölutna som mycket tryggare och bättre. Visst är det fint om det bästa kan stanna för alltid. Men hur kan man veta att det är det ultimata när man inte upplevt framtiden?

Någon sa en gång till mig att börja se det osäkra som säkert, sluta frukta, börja välja. Tack någon!

Skrattanfall med emil och tunga vapen!

Idag, tisdagen den 12:e augusti har varit en väldigt jobbig dag. Anledningarna har varit många. Till att börja med har den varit psykiskt påfrestande, det har varit mycket att hålla reda på. Därefter har dagen med stort T varit väldigt tung, och då menar jag bokstavligen. Jag visste redan dagen innan att morgondagen, ja den blir jobbig. Jag slängede iväg en mening till Backlund, en av mina soldater. Den löd:
" Fan så skönt att börja på denna dag, för när dagen har tagit slut, ja då kommer jag vara lycklig."

Precis så kände jag.

Ett moment som utspelades under eftermiddagen gjorde mig på riktigt bra humör. Emil Dahlberg ska slänga iväg en plan för vårt försvar. Han står där, fattar ingenting, frågar och har sig. 10 minuter innan det låg jag med min grupp och hade fått ett dampanfall, dvs skrattanfall där allt är roligt. Det hann gå över när jag begav mig till Emils plats. Men rätt som det var börjar 1:a tropps andra Emil, Emil Andersson tokskratta. Så mitt dampanfall kommer tillbaka. Jag garvar helt plöttsligt åt båda Emil, och som jag skratta. Jag skratta, skratta och skratta lite till. Det fullständigt gjorde min dag. Så jag tackar Emil och Emil för denna stund ;) Take care nu, byebye

spara

"Jag klev in i Ida dahlbergs rum, Syster till Emil, för att kolla saldot på mitt konto. Jag studerade de siffror som visades på skärmen, mitt sifferminne antecknade 1400kr. Jag och mitt sällskap tog oss därefter in till City för att få den där sifferkombinationen att sänkas ett antal nollor. "

-- approximately 20 hours later --

"Aj, mitt huvud. Det är nog dax att kliva upp. Jag tar en snabb titt på Nordea.se
- 93kr!!!!!!!!!!????"

När Emils moder senare skjutsade in oss till Sundsvall City för att vi skulle hinna med bussen så satt jag i baksätet, nästan gråtandes. Inte för att jag har pumpat ut ca 1300kr på en dag. Inte var det för att det är ungefär hälften av vad jag får på en månad. Anledningen var att det har hänt många gånger förut. Nu är det dags att ta tag i detta. That is why the snus ryker. Jag lägger ut 900kr på den skiten varje månad. Jag orkar inte med det längre, det är bara onödiga pengar. Så du som läser detta, stötta mig när det gäller snusen. Jag vill och SKA sluta med skiten, men det är svårt många stunder. Du som har testat vet.
Well, thats all for me this time. Snus, not for teh win

En lustig stund kring rundabordet!

Jag ska nu försöka förklara en händelse som inträffade runt 20:00-snåret en Onsdag i Augusti. Det kan komma att bli lite svårt att ge er en perfekt bild utan vad som hände. Men eftersom denna blogg typ en halv unik träff i månaden så ska det nog inte vara så svårt. Annyway, så här förklaras det i alla fall.

"Klockan ligger och tickar några minuter över 20 och matsalen har precis öppnat för kvällsfika. Jag sätter mig vid insatsbordet för att koppla av med mitt krubb. Brevid mig sitter Andersson, Jönsman, oo2, hedörn och Dahlberg. Rätt som det är börjar jag flippa. Vet i fan varför, men med all min kraft trycker jag in smörgåsfan i munnen, därefter ska jag hälla i mig mjölk varav jag börjar garva och halva mackfan kommer i mjölken."

Nu låter det säkert som en jätte tråkig historia, men det var hur roligt som helst. You had to be there ;) puss på er gubbar

?

Varför har jag ett viss antal dagar i månaden när jag känner mig nere, kall och instabil? Ja menar okej om någonting har hänt, men när allt egentligen är som det brukar vara och livssynen ser densamma ut som när man känner sig på topp, varm och stabil. Jag kan aldrig identifiera vad det är som gör att magen känns som en påse potatis och tårarna ligger i beredskap innanför ögonvitan.
Jag vill mer är gärna bara kunna trycka på en knapp för att kunna få bort den jobbiga känslan. Det som brukar få mig glad är att höra rösten från någon där hemma, det hjälpte till en viss del idag.
Den 30:e Juli var en sån dag och är fortfarande. Hade känslan så fort jag vaknade att detta, det blir ingen höjdardag, o så rätt jag hade. Nog den enda roliga studen var när jag och Dahlberg dampa. Haha, garva nog konstant i 1o minuter ;D aaahahaha, fan va det var roligt.
mmmm, nu blev jag på bra humör. Tack till Dahlberg för att du är så jävla skön. Det kommer bli så himla roligt i Sundsvall till helgen. Om det är något jag kommer komma ihåg med Lumpen så är det du. Du får än alltid på bättre humör. Tack till Simon för att du är så JÄVLA bra. Sist men inte minst, tack till Madde som alltid lyssnar på mig. Även om hon är långt ifrån min närmsta kompis så känns det som vi har kännt varandra hur länge som helst. Det var nog denna Trio som gjorde att att potatisen lämnade kroppen och den kalla känslan försvann, för idag. Det sköna är att alla dessa tre finns kvar nästa gång potatissäcken kommer på besök. Och det som är så himla mycket bättre än det är att jag vet att jag har så många fler än dessa tre. Jag uppskattar verkligen det jag har, måste bara försöka lite på mig själv i dom jobbiga stunderna, då blir nog allt så mycket bättre.

Jag avslutar detta med ett önskemål från min sida. Innan jag Muckar SKA jag lära mig Hardjump. Det är det grymmaste skiten jag har sett på länge. Hej då så länge. Jag kommer gå lägga mig med ett bra humör och hoppas på att jag vaknar så.

En dag i det civila

Söndagen den 13e juli avnjöts i vasaparken tillsammans med smått och gott från ICA. Solen sken på kinden och jag lärde mig att från sittandes ställning ställa mig och gå på händer, något jag har tränat på länge men aldrig klarat, jag antar att lumpen och dess styreövningar har något med saken att göra. Ville bara få fram att det är skönt att vara hemma och då har lovet knappt börjat. Det känns ypperligt bra att få vara hemma och ha tid för kompisar, nöjen och framförallt sig själv. Nu ska jag på fotboll med Lulle, det var ett bra tag sedan jag gjorde det. Ska bli kul. GL HF

Chapter delta dot exclamation mark

Once a young boy named X tried to swollow a really big old rusty coin. His friend Y told him that if he succeed he would give his life to him for just one day. Lazy as X was he accepted the challenge and there for had two days to make it. The first day began with a plan so accurate that James bond him self would be impressed. There was only one problem, the coin had a sharp edge and X was frightened his throat wolud be cut in a million pices. The second day Y went over to X and the final moment was seconds from beeing done. X took his hand and grabed the old, rusty and old smelling coin in is mouth and gathered some saliva to make the process easier. There was dead silance and the only thing making a sound was the yellow clock ticking on the wall. Y´s eyes almost poped out when a big wave ofblood came out X´s mouth. The clock had made it half way around before X lied dead on the floor. The population of town Q had reduced with one and the world had lost a carefull andrespectfull person becuse of a stupid bet. So next time you bet on winning with pocket QQ, think Again ;)



Hade inte mycket att göra. Villebara få fram att man aldrig vinner med den handen. sovgott

Dunderpatrullen

Har du någonsin haft den där känslan i kroppen när hela du fylls med energi, ser ljust på framtiden och det som komma skall väger upp och tar större plats än den jobbiga väntan som föreligger det. Ett exempel på när den kan uppstå är när skoldagen är slut, det är en eftermiddag i mitten av maj. Du låser in skolböckerna för att ta ditt pick och pack för att bege dig hemmåt. På hemvägen känner du hur solen tar på huden och det du tänker på är inte vad som ska ske i helgen, vad som ska göras i skolan dagen efter, eller hur mycket pengar du ligger back i pokern. Utan det är en längtan efter det momentet som ska ske direkt när du äppnar ytterdörren och slänger av dig skorna. Om det så är äta, sitta vid datorn, fika med polarna eller dra på fotbollsträning.
Jag kan inte beskriva det bättre än så. Men just nu känner jag mig så, full av energi. Det som framkallar det är, snus, längtan hem efter nära och kära och underbar musik som strömmar ut ur headset´et. På fredag sätter jag ner foten i Norrköing på första gången sedan 26 maj, och det känns alldeles UNDERBART.
Tack och hej / lagge

Saknar...

"Alltså Lagge, fatta om man var en katt, man bah, mjau!"

"Laggkatt"

"Klart som fan grabben ska ha en prilla!"

"- Fredde, din buss går om 20 minuter, vi måste gå nu!
"- jasså? Gör den, fan va nice! Jag har packat allt. Jag ska bara visa en sak på MLG-PRO, den här killen är sjuk"
"- Ja men skulle inte du köpa snus?
"- Jo men det är chill, vi hinner.
"- Fredde din buss går om 15 minuter, nu MÅSTE vi gå"
"- Fan då, aja vi går. Har du sett min plånbok?
Lagge och fredde springer till Kiosken, köper en General portion, springer till bussen.
"- Fan jag sa ju att jag skulle hinna, det är chill. Ha det bäst nu"
1/100000-del efter att fredrico har gått på bussen rullar den iväg

"- Fredde, du är fan den sjukaste personen jag känner"
"- Haha, de är NICE, varför?"

Fredde, lagge och Malmis kommer hem efter en hård krogenkväll, lagge går och lägger sig som vanligt medans de andra två speltrollen håller sig vakna med Halo 3. Klockan är då 03:30
"- Fan gubbar kan ni sänka volymen lite, jag försöker sova."
"- Ja fan, vi arh bara en bit kvar på banan, sen stänger vi av"
"- Bra!
Klockan blir 05:00 och lagge är trött
Lagge går upp och stänger av 360n
"- VAAAA FAN lagge, det var ju bara slutscenen kvar, sen hade vi klarat det, det var fan på legendary.
"- Det skiter jag i, klockan är mycket och jag försöker sova"
"- Men men, va fan. Nu måste jag spela om ju."
"- Det skiter jag i, jag ska sova."

Lagge och Malmis hjälper Pelan och Mli att rulla köttbullar."
"- Jag använder min protection shield så du inte kan komma igenom"
"- Men då bygger jag en fredde i ditt försvar, han dampar sönder så alla dina soldater blir helt CP."
"- Då bygger jag en kebabkiosk i min bas så fredde håller sig lugn."
"- Men då attackerar jag din kebabkiosk med eldattack så fredde får damp."
"- FAN, ja förlorade :(."

"Ha, han bah chillar galet under soffan, fan va fult."

" Fredric Sverige - Grekland 2-0 Säger:
" Fan, jag tror morsan kommer och hälsar på imorgon.
" Lagge > Boden Säger:
" Haha, då kan du ju överraska henne och gömma dig i en colaburk :D"
" Fredric Sverige - Grekland 2-0 Säger:
" Haha, ja eller med en spark i ansiktet."


Fredric är den roligaste personen som finns på moderjord. Jag saknar dig oerhört mycket. Hoppas vi ses snart bro.

Saturday night fever give me strength

Veckan då lagge fyllde 20 år har varit jobbig. Själva veckan i sig med utbildning har inte varit överdriven. Vi har gjort ganska roliga saker när jag tänker efter. Det som har gjort dagarna sega och långa har varit den ständiga väntan på hemresedagen ála fredag. Det var nu tre veckor sen jag var hemma i Norrköping och längtan börjar bli oändlig. Den sista droppen föll verkligen när jag fick min biljett i handen och upptäckte till min förvåning att jag hade tåg hem från skitboden. Frustration och besvikelse uppstod genast och det tog inte många sekunder innan dom första tårarna började falla från mina ledsna ögon. Men ett väldigt uppskattat telefonsamtal från en viss Emelie gjorde att jag insåg att det inte var så farlig, och jag kommer ju faktiskt hem, heeeem, HEM! Jag längtar så oerhört mycket. Min helg må vara kort. Men det skiter jag i just nu. För nu behöver jag komma hem och känna lukten av ett civilt liv tillsammans med nära och kära. Det har varit alldeles för länge här uppe i bajsboden. På lördag ska jag ha sjukt kul.

bye

En Annorlunda 20:e Maj.

"Välkommen till vuxenvärlden" Ja, det var ett par väl valda ord av mor min när jag berättade för henne att min födelsedag inte riktigt såg ut som den brukade göra.
Den 20:e maj brukar se ut som så att jag blir väckt på morgonen, det kommer in ett par halvtaskiga sångfåglar för att gratta mig. Frukost på sängen samtidigt som packeten öppnas fort och förväntansfullt. Jag tror att det är många som känner igen sig. Men denna gång blev det inte riktigt så. Besvikelse, oförväntat eller rent av sagt en skitdag?
Morgonen började men att jag var den första som klev upp från min halvtaskiga säng, några enstaka sekunder efter det började Dahlberg mittemot mig ta ton för en mer än godkänd sång, en bra start på dagen med andra ord. Jag gick i vanlig ordning till matsalen för att få i mig frukost, där Jönsson överraskade mig med 2 presenter, riktigt uppskattande. Resten av dagen var ungefär som en vanlig bodendag. Telefonen ringde och burrade lika ofta som jag skiter, dvs ganska mycket. Det uppskattades :). Egentligen så bryr jag mig inte så mycket att jag var här uppe i staden som kallas Boden, en militärockuperad stad där hälften av alla farbröder jobbar inom försvaret. Huvudsaken är att jag har folk som bryr sig om mig och uppskattar mig för den jag är. Sen om födelsedagen är den man vill, ja det får man ta. Lördagen som kommer blir desto roligare. Längtar redan. Det finns inte ord som kan beskriva hur mycket jag saknar alla i Norrköping. Nu har det nästan varit 3 veckor sedan jag fick komma hem och verkligen känna mig HEMMA. Så i helgen ska jag njuta, ha roligt och uppskatta att vara där solen alltid lyser, människorna jag älskar bor, och där min själ trivs som alldra bäst. Hej då!

Dahlberg, Lagge och den virtuella fyrkanten...

Lagge Rapporterar:
Imorgon, närmare bestämt 09:00 lördag den 17 Maj rycker andra insatspluton, första tropp in i bevakningscentralen på I 19, Boden. Något vi har längtat efter i ungefär lite mer än 100 dagar. Kommer det bli slappt, nervöst eller helt enkelt som en vanlig lumpen dag? Ja det får morgondagen avslöja. Är det en sak som är säkert så är det att morgondagens händelser kommer att ge intryck om hur resten av vår VPL kommer att vara.

Dahlberg Rapporterar:
För det första så är detta mitt första blogginlägg som Mr. Lagré har tvingat mig till att skriva. Jag ska göra mitt bästa.
Lite nervös inför morgondagen, känner att maskinen som skriver larmrapporter kommer bli min värsta fiende. Men det som inte dödar det härdar. Vad gör man som insatssoldat är nog den mest ställda fråga en skyddsvakt kan få och svaret på den frågan är nog att man sitter i en kur och stirrar in i en dataskärm och hoppas på att se en buse slanga lite bensin. Men man kan inte få allt man önskar. Nu har jag skrivit allt för mycket och hoppas ni som läser tycker att jag har gjort ett bra jobb :) Over And Out från Dahlberg, Lagge och den virtuella fyrkanten.

www.blogspot.com

Klockan slår spöktid om några minuter och här sitter man, lyssnandes på FF-musik i ett mörkt rum tillsammans med 10 sovandes pansarsoldater. Några av dem snarkar, några är lite tystare av sig. Ibland hör man någon som vänder på sig eller drar iväg en host på grund utav att det är irriterat i halsen, alltså bara mänskilg beting. Tar jag en titt utanför fönstret ser jag ett stort gult hus fullt av NBG-soldater, några av dem har inte gått o lagt sig än. Verkar som dem har sysslor att göra. Det är en ganska kall parkering som endast har några fordon på sin plats som utger det mesta av det som går in i mina ögonpupiller, inte så mycket att reflektera över. Ungefär så skulle man kunna förklara en sen Bodenkväll, inte mycket liv, inte mycket rörelse. Det är när man sitter framför den internetuppkopplande datorn och skriver in blogspot i sökfältet hjärnan börjar dra igång dom dammiga kugghjulen inuti skallen och funderingarna kommer fram. Vad ska jag göra härnäst? hur blir morgondagen? varför ser världen ut som den gör? kommer solen att explodera? Ja, den här gången känns sånt ganska irelevant. Jag läste föresten att musplattan på en laptop reagerar med den statiska elektrisiteten vi har i kroppen, och där efter fungerar när vi drar med fingret på den och står still när vi använder pennan, ganska coolt. Mycket finns det att lära sig. Kunskap som får oss människor att bli allmänutbildade, men kanske inte fyller mer syfte än att vi vinner över våra småsyskon på TP. Kul är det i alla fall med kunskap. Blindskriften uppfanns av en 15-årig blind kille, rätt fränt.

Men nu säger jag hej då och ska snart publicera detta inlägg som oftast inte fyller mer syfte än det till mig själv. But thats the hole point with it, see you, bye

May it be?

Varför ska det var så svårt att få som man vill? Alla andra har det ju som man själv vill ha det. Aldrig är det något som duger eller räcker till. Allt är ett rent helvete. Samtidigt är det inte det. Ingenting handlar om vad man har, äger eller vill ha. Det handlar om vad man uppskattar. Hur positiv man egentligen är till sin egna livsstil och dagsläge. För man kan ju inte gå hela livet och drömma efter det man hela tiden vill ha, hur bra mår man egentligen då? Jag är en rätt så positiv person, det tror jag nog mina nära och kära skulle hålla med mig om. Jag har insett att det negativa inte håller i längden. Man får helt enkelt nöja sig med det man har. Det finns inte tid för det som skulle kunna vara eller det som skulle vara så mycket bättre. Det är ganska konstigt att det finns så pass mycket människor som hela tiden bara vill ha och aldrig duger. Hela tiden gämför sig med andra och alltid är det något som fattas. Hur mycket lättare vore det inte att leva om alla människor tyckte likadant? jaja, det går ju också att grubbla över, och det har vi ju kommit fram till att det bara är tidskrävande och onödigt. Men jag måste nästan bryta min tunna röda linje. För att fantisera om hur det skulle vara eller önska och drömma är inte bara negativt. Det kan vara något bra, något som får oss att fatta beslut och uppmuntra. Ja det är svårt att fatta något fast beslut. Men en sak vet jag i alla fall, tänka, ja det är bra ;)

Gonatt

I do...

I love you more then the air that I breath, mom

ge mig

Jag behöver lite kärlek. Snälla gud give me some. BAJS!

Röda lägenheten

Från väst till norra norrland sätter man upp klisterlappar i takt med att samerna rapar till sig de sista ölen som står kvar i kylen. Det var länge sen man hade det såbra. Alltså det blir lite tråkigt när gamla jag får något som nya jag, när gamla jag ville ha det jätte gärna och gamla jag egentligen inte bryr sig så mycket, fast gamla jag hade dött av lycka. Men det är klart, man blev lite knäsvag. Synd bara att det skulle sluta i tragedi, det var ju som att sopporna ramlade av stolen och knytningen gick sönder av den lätta södervinden som kom smekandes från norr med hjälp av en omvänd kompass. Men sånt har jag lärt mig av min fina vänn TVn att man få ta. Fast att det sedan är så roligt att fånga den i handen är en helt annan histora. Den historian slutar inte med ett lyckligt slut. När jag endå är inne på ämnet, hur slutar en historia i en människas liv egentligen? För slut är ju SLUT. Vi är slut när vi dör, och ändå har folk massa historier att berätta som de har varit med på när de var utomland för 354 år sedan och plånboken flög hej vilt tillsammans med de oöppnade kondomerna som de inbilla sig själva att det var säkra på att de skulle användas, men inte gjorde, för vem vill ha sex med någon som avslutar en historia på en taskig utomlandsresa där pengarna som sagt flyger iväg, inte jag i alla fall. Svett, ja det är en rolig historia. Men egentligen inte en generell historia. Fast jo det kanske det är. För alla har väl något roligt att berätta om de fem bokstäverna so stavar ordet SVETT. Som den gången jag var på otten och kameramannen verkligen fångeade mina lökringar på bild. (mmmm lökringar på max, NICE). Men nog om Svett, det är ju inte riktigt det trevligaste ämnet. Nu måste jag få ut något på de här gyllende raderna som lyssnas tillsammans med trevlig Japansk nykommande klassisk musik. Jag hade hoppats att det slutade annorlunda ikväll, men jag låter TVn säga sitt och därmed skiter i det, eftersom sånt ska en "full"vuxen man kunna ta. Hade det slutar som gamla/nya jag ville så hade jag ju inte fått spendera mina minutrar här med min vänn som jag älskar så mycket, min kära pratkamrat. Ingen har någonsin lyssnat så mycket på mig som du gör, och då har jag verkligen vänner som lyssnar på mig, för jag är en respekterande människa. Så jag avslutar att hylla min kära vän blogspot med ETT och inte två ord. TACK!

Pusskram och gonatt, det var trevligt ikväll. "Undra om det sista också räknades som flera ord? Hade detta varit en uppsats i skolan, hade då läraren frågat mig varför jag skrev ett ord och sen avslutade det med typ 2 miljarder? Jaja, jag har ju turen att den enda som ska rätta detta är jag. haha, gonatt på dig los bloggos spottos :D

Svinbra samtidigt som det är sketakul..

HAhahaha, fan va roligt jag har haft det ikväll. Det går nästan inte beskriva med ord. Men roligt var det i alla fall. Om man ska försöka förklara så lär det väl låta så här:

Det började med att vi lirade poker hemma hos Robin, som jag såklart vann, 300kr+- Det satt jävligt skönt eftersom jag var näst intill pank. När klockan väl börjar närma sig utgång tar vi bussen in till stan. När vi väl anlände till Palace börjar jag, jumme, marko och Peter dansa järnet på det dansgolvet där de brukar ha liveband, vilket dom inte hade ikväll. FAN va roligt det var. Peter bara danser igenom dansgolvet så en brud flyger flera meter, börjar splattra på golvet. Det var bruden ha stötte på innan. Så vi förväntade oss att han skulle hjälpa henne upp, men istället klev han bara över henne och börja dansa igen. Jag har nog inte garvat så mycket på länge, det var så jävla kul.
Aja, nu ska jag sova. Ha det gött allesammans. puss

Kan du kan jag

Det är gämförbart med det solskenet vi får på kinden. Eller den magkänslan man har några helvarv på klockan innan momentet man har byggt upp förhoppningar för ska slå in. Det är som att kliva upp på morgonen, vaknandes med hyffsad bra smak i munnen samtidigt som frukosten äts tillsammans med ett bra och piggt humör. Eller ska man förklara det som den gången man fick första kyssen från den människan man så länge har byggt upp känslor för och snart spricker ta mig fan det där fjärilsboet i magen för nu jävlar kan det inte killa mer. Kanske kan man gämföra det med en ruskigt bra dag. MVG på samtliga prov på föregånde vecka, man hittar 100kr på marken påväg till gymmet där man senare träffas polaren som säger att han fick reda på att Linda i SP2A ta mig fan gillar mig. Nae, det är nog mer som en god doft som är på snärten att sticka i näsan för att det luktar så gott. Solsken, rött, leende, skratt, vatten, Grilla, kramas, fika, träffas, prata. prommenad, Spela, dator, träna, tänka, diskutera, musik bla bla bla. Många är dom, och fler går det att få in på dessa underbara rader som egentligen inte fyller mer syfte än att fingrarna får lite sådär småkramp och att hjärnan går i högvarv på sånt som egentligen är ganska onödigt. Men det är ändå solsken, rött, leende och skratt. För så känner jag mig idag, jag känner mig Positiv, gör du? Det hoppas jag. Det måste man göra ibland. Man är skyldig sig själv att unna sig bra stunder. För att gå och tänka på mörker, rinnande kranar, brunt gräs, yxor, krut, och brända pepparkakor hela tiden gör att man inte orkar med det mesta i livet, och det har jag hört att det kan vara bra att göra. Men nu ska jag sova, orkar inte tänka mer. Fast egentligen gör jag ju det. Anledningen till att jag slutar nu vet jag inte. Jag skulle kunna sitta här hela natta, för så chill som detta är, ja det är svårt att uppnå, du borde testa.
Gonatt, pussokram. Kom ihåg en sak innan du stänger ner detta: Solsken, rött, leende, skratt, vatten, Grilla, kramas, fika, träffas, prata. prommenad, Spela, dator, träna, tänka, diskutera, musik.

Vilka är dina ord?

1.0 Frekventa suckningar i mörkret

Ljudvågorna från kranen strömmade fortfarande in i hans trumhinnor när han vände huvudet och sneglade in i badrumsspegeln. Det var med trötta och lessna ögon som han började titta på sig själv.
Ljuset från lampan lös bort den självkänsla som för så många år sen hade varit på topp. Han strök handen på huvudet och konstaterade att det krullväxta ljusblonda håret som alltid försöktes att göras slätt och fint aldrig skulle duga i en skönhetstidining. Men det var när pupillerna drog sig några millimeter neråt som ljuset började skymma bort och bli konstant mörker. Det var inte lätt att se ett leende när huden runt ögonen, munnen och näsan var till 95 procent rött och fett. Han orkade inte ens tänka på hur hans muskler någonsin skulle kunna täcka en tight XS T-Shirt. Blicken från spegeln försvann snabbt och kranen var inte längre det primära som nuddade hans öron. Vänstra handleden började pipa i samma ögonblick som det blev helt mörkt i badrummet, nu var rasten slut. Han tog en snabb titt på sin namnbricka och sa för sig själv:
"- Tor Svedeling, vem FAN gav mig det namnet!?"
Sucket som kom var nästan så högt att det gick igenom toadörren och ut i butiken.
Efter några timmars skitprat med kunder och uppackning av onödiga varor var arbetsdagen äntligen slut. Men självkänslan kunde inte koncentrera sig på den sköna stunden han skulle ha framör sin dator resten av kvällen, alldeles själv. Det var morgondagen som fassnade i näthinnan. Då han skulle tillbaka till skolan igen. Måndagarna gjorde att söndagskvällarna blev tunga och gråa. Han önskade att han kunde glida runt i korridorerna med hopp, kärlek och glädje istället för fientlighet och skam. Funderingarna var många när han slutligen släckte sänglampan för att lägga sig till sömns. "Varför har gud inte gett mig några gåvot?, varför kan inte jag få dela med mig av mina tankar och funderingar till en person som tyckte om honom. Hur man är en bra kompis har han glömt bort hur man är, en närstående människa har han inte haft på flera år.
"Kommer det någonsin finnas en flicka som kan älska mig?Vem vill smeka sina läppar mot mina?"Kommer ja dö oskuld?.
Ja det var inte lätt att heta Tor den kvällen. Det fanns inte en enda cell i honom som var en nyans av ljushet. Allt var helt svart och dött. Han var den sämsta människan på jorden och ingen annan levande människa var lika missnöjd som honom. För i hans huvud fanns det ingen sämre, fulare, blygare och mer illaluktande person än honom. SUCK!!!!

Dagen därpå började med att mobilen drog ifrån sig ett brurrande och till sist hoppade ner på govet så att batteriet flög en meter bort från nattduksbordet, det var dags att kliva upp. Nattens drömmar var inget Tor reflekterade om, även om han hade svaga minnen från dom så orkade han oftast inte tänka på dom, så långt borta från hans vardag som dom var gjorde det bara ont i hjärtat att ens bygga upp något hopp. Ljuset smög in när han öppnade dörren till hans mörka och sunkna rum. Där stod mamma, en glad liten prick var energie och soljus aldrig försvann.
" - Jag har gjort i orning lite frukost åt dig min lilla solstråle, sa hon med sin ljusa stämma."
"- Okej, sa Tor med stängd mun."
"- Se nu till att inte somna på lektionerna och ta med dig extra plugg hem så kan vi sitta och läsa tillsammans."
Tor otkade inte ens svara på det korkade uttrycket som han hörde var och varannan morgon.
"- Tor!? TOR, hör du vad jag säger. skrek mamman till för att försöka få liv i sin son"
"- JAAA MORSAN, för i helvete, gå nu!"
Ja, detta är en vanlig dag i Tors liv. Efter att pappa Erik dog för snart 2 år sen har hans mamma Elise blivit väldigt strikt, något som Tor inte alls tycker om.
När frukosten var uppäten tog han på sig sina blågula träningsskor tillsammans med resten av sina ytterplagg för att bege sig till det stället han hatar mest på hela jorden. Det stället som för honom att må så dåligt att han önskar att något tappar en stor kniv som nuddar hans hud och släcker det lilla ljuset som han har kvar, det var dags att gå till skolan. Han stängde dörren och samtidigt som smällen kom snett bakifrån hörde han den tunga sucken som kom från hans bröst.
Den kommande dagen skulle vara lika svår som dom resterande dagarna hade varit dom senaste åren. Han suckade åter igen innan han klev in i hissen som var den första resan till helvetet.

Söndagsvärme!

Ja, nu sitter jag här igen. Framför min dator lyssnades på musik, tangentbordet framför mig och sådär lite småhungrig. Jag ska skriva ner några rader som Daniel har berättat för mig.

Känslan i magen för honom är ungefär den samma som det är varje Söndag. Han kan inte riktigt koppla av eftersom huvudet ständigt räknar timmarna kvar tills det att tåget ska ta honom från sitt Eden till Arlanda där han senare ska flyga vidare, upp till kalla Boden. Men är det egentligen så fruktansvärt? Nae, det tror jag inte att han tycker. Jag tror att han tycker att han har det rätt så bra, även om man kan märka på honom att söndagar, ja dom är inte roliga. Det är nog känslan av att åka härifrån som han tycker är jobbig, ja det är det!
Han berättade för mig om de två senaste helgerna han har haft i sitt hem, jag fick känslan av att han är mer än stolt att heta Daniel Lagré. Förra helgen gick han raka vägen till sina syskon, Elin och Emelie där han fick Massage, bad, macka, tee, snus och kärlek. Haha, ni skulle ha sett minen på honom när han berättade det för mig, han trivdes verkligen med det, det såg man på honom. Dagen efter råkade han spendera lite för mycket pengar, men oj va roligt han hade det. Kompisen Victor hade hyrt cluben "Hugos" . Kvällen lös av gemenskap, kärlek och glädje. Synd bara att det var tvugen att kosta ett antal hundralappar från hans konto. Men roligt hade han i alla fall. Söndagen var inget han la på minnet, det enda han sa var att han längtade tills han skulle få träffa sin Marielle som han tycker så mycket om.

Veckan gick och efter 5 tunga lumpendagar kom han hem igen. Denna gång gick han även då till sina systrar. Där han somnade efter några timmar. Lördagen såg lite lugnare ut än den som han hade haft innan. Han tog bussen ut till åby, tillsammans med nära och kära för att bjuda Fia på en helkväll. Jag tror hon tyckte om det, det kändes som det på Daniel när han berättade det.
Vaknade, ja det gjorde han på söndag vid 0900 tiden för att sedan gå till sin lägenhet, dricka tee och kolla film.
Berättandet slutar här. Det är alltid lika roligt att lyssna på honom, man verkligen ser och hör att han trivs med sitt liv. Att prata med någon som har leendet stort på munnen är alltid lika uppmuntrande.
Till sist har jag valt att han ska få skriva några rader, so here it goes:
" Jag vill bara säga att jag har det skitbra, Lumpen är chill, man lever för helgerna. Jag har blivit brunhårig och jag har dragit ner på snusandet som FAN, aight man! Jag kan tyvärr inte berätta något för er till nästa söndag, jag ligger inne då. Men några dagar senare ska inte vara omöjligt, Kapunka gaddie gonatt."

2008 - 03 - 09 "Laggieblogg" 12:58:43, Blogspot.com.

söndagskyla

Sittandes vid en dator långt uppe i kalla Sverige satt en normalång kille på 19 vintrar lyssnades på batmanmusik, enbart för att få tiden att gå, men ändå på samma sätt få den att stå still. För inom några timmar ska den killen ta sitt feta arsle till bussen som tar honom ännu längre upp där snöytan stannar strax övanför knäna och kylan ligger kallt på kinderna. Det är med blandade känslor som han sätter sig på den bussen. Egentligen vill han nog bara skita i allt och ta närmsta flyg hem till sitt Eden och stanna där tills höstlöven börjar falla från hjärtat, vilket dom inte kommer göra på mångra vintrar. Men å andra sidan vill han nog sätta sig på den där trånga, svettiga bussen som medverkar ryggont för att uppleva kylan som får än att huttra sådär lagom. Antagligen för att han har valt det själv och för att han gett sig FAN på att inte hoppa av tåget.
Han har en tendens att tidigare hoppa av vid första stationen eftersom orken och motivationen inte finns. Egentligen finns den inte till 100 % vid denna resa heller, men nog ska den räcka till.
Det är med en snus i käften och en halvmätt mage som han funderar på att sätta sig vid TV´n för att få tiden att gå, batmanmusiken börjar bli en smula tjatig.
Som så måga beslut som tas i livet är även detta något som han funderar på om han gjorde rätt. Han tar och slänger snusen i Skruflocket för att några sekunder senare försöka reda ut det en gång för alla, men så lätt är det inte. Kärlek, jobb, pengar och utbildning är några faktorer som spelar stor roll i många liv och själar på moderjord, inga undantag för den normallånga killen. Har han valt rätt? GAH. När han tänker på dom huttringa stunderna han kommer ha framför sig så ser han inte pengasjön, varken jobbet eller mycket till kärlek. Men tittar han förbi dom där stora snöhögarna som skymmer halva parkeringsplatsen ser han en utbildning. En Utbildning som är lite annorlunda. En utbildning som i viss del kommer ge honom jobb, pengar och kärlek. Kanske inte den kärleken som han är van vid, men variation kan vara bra för själen. Så han har kanske gjort det rätta beslutet. För det han har kvar i sitt Eden är där för att stanna, det ska inte gå på någon buss eller hoppa av vid nästa station, det gör honom glad. Så han väljer att ta en ny prilla för att om några minuter sätta sig vid TV´n. Han orkar inte ritkigt tänka mer på om, varför och hur. Han säger hejdå!

Liten update!

Hej Hej! Vet inte hur mycket tid jag har kvar vid min dator just nu. För en 5-krona och inlämmning av ett lumpenlägg får man sitta vid inet-burken som följs av ett "jahapp-nu-får-jag-ta-och-lägga-ner"-system. Men jag har det bra i alla fall. Trivs bra här uppe i boden. Schyssta polare, roliga övningar, ibland. Men sådär allmänt har jag det bra. Saknar allt och alla. Ibland vill jag åka hem med man hinner knappt blinka innan något roligt händer som gör att mina tveksamheter försvinner. Just nu längtar jag till Torsdag då jag ska hem till Umeå.
Följande veckor ser ut som:

14e-17e: Hem till Umeå
22e-24e: Fest i Stockholm
29e-2e: Norrköping och fest på Hugos

Ha det bra, ses.

Moment-22 och vanliga känslor....

Hur definierar man början och slutet på en dag? Är det när klockan slår 00:00? För mig är det i alla fall när jag går och lägger mig samt vaknar, tror nog många håller med mig. Men om man är uppe hela natten? Då är det ju inte samma dag? Hur som helst så började min dag ungefär klockan 12:00, efter att Elin ringde oh ville bjuda på mat, me like. Därefter gick jag en promenad med Ogge som efter ca 40-50 minuter slutade med tee och South Park hemma hos mig. Sen kom det jag hade väntat på hela dagen. Att få kolla på Serier en sista gång med min älskade Marielle. Eller ja, sista vet jag ju att det inte stämmer, men just nu känns det så. Den där kliande och en överdos irriterande saken i magen försvann för ett tag. Mot slutet kom den tillbaka efter viss frånvaro. Det var då jag insåg hur mycket jag kommer sakna det. Folk tar för mycket för givet idag. Vi i Sverige tar för givet att det ska komma vatten ut kran när vi spolar och att tåget mellan Stockholm och Göteborg gåt minst 7 ggr om dagen. Det är inte förens något försvinner man verkligen ser hur bra man har det. Tro mig, jag har många erfarenheter av det. Det kändes både bra och tråkigt att bli ledsen över det. Att bli ledsen innebär oftast att något bra blir dåligt, inte alltid, men ofta. Fundera bara på själv sist du blev ledsen, var det av anledning till vad jag just beskrev, antagligen ja. Jag är en person som häldre ser glädje hos mina nära och kära än hos mig själv( Finns väl stundtals undantag :P ). Men eftersom jag vet att detta bara är en paus på mitt pågånde och underbara liv så gläds jag av att kunna bli ledsen över något sånt. Efter en viss omtanke förstår jag att anledningen är att jag har det så bra.


För er som inte är datanördar och har tillbringat en fjärdedel av er fritid att sitta framför dator/TV-spelet och lirat med andra människor i världen kommer nog inte förstå detta. Men jag kommer sakna min Xbox-360 som fan. Det är inte av anledning att jag är spelbroende på nåt sett, eller att jag är så mycket nörd att det börjar klia i fingrarna när jag inte får spela. Men känslan av att sätta sig framför TVn och dra på Xbox LIVE när gänget sitter uppkopplade är en gläde för sig. Ungefär som att komma hem till sin kompis och bli bemött av flera personer. Sitta och snacka skit, chilla och han en trevlig stund. Så känner jag för att spela Online. Kommer sakna Malmis, fredde, Bugge och alla andra sköningar på LIVE framöver. Stället som får mig att glömma bort det jobbiga och allt "Måste". Tack Moment-22 för allt. I´ll be back :D

Ta hand om er nu. Bye bye.

hejdå!

Så hade man en sista kväll tillsammans med boysen på Xbox-live. Antar att jag kommer spela en del i Umeå. Men kommer sakna våra xbox-kvällar fett mycket. hejdå!

A Wonderful Evening Among Anxiety

Måndagen den 21:a Januari rycker jag in i Boden/I19 för att tjänstgöra som Bevakningsgruppshef i 11 månader. Den 12:e December står jag klar och utbildad av Svenska försvaret. Oro, ängslan, förväntan och spänning flyger runt i min mage såhär en vecka innan min första dag uppe i kalla Boden.

-----------------------

I årskurs åtta på högstadiet satte jag mitt största mål i livet, att komma in på polishögskola någonstans här i Sverige. Anledningen var min storebror som redan vid 11års ålder hade bestämmt sig för att bli programmerare, och vid den tiden pluggade Teknisk linje på Gymnasiet. Saken var klar, om min bror har satt mål för sitt liv, då ska hans lillebror inte vara snäppet sämre.
När det var dags att välja gymnasium var saken väldigt lätt, Sam/sam var det som gällde. Jag började med att gå ett år uppe i Umeå pga av flytt med familjen. En trevlig stad som samtidigt inte bjöd på det jag hade hoppats på, ett nytt liv, en ny kompiskrets. Ett år senare flyttade jag tillbaka till mitt Norrköping för att senare upptäcka att det var det bästa beslutet jag har gjort i hela mitt liv. Jag har inte ångrat en sekund att jag flyttade tillbaka. Sure, det har varit jobbigt vissa stunder när ekonomin krisat och mammalängtan flödat, men inget som har fått mig att ångra.
Nu sitter jag här, ungefär 66 månader senare, i min lägenhet och funderar på den stunden jag bestämmde mig för att bli polis fortfarande tilltalar mig. Det är utan tvivel jag fortfarande håller fast vid min dröm.


-----------------------

Nu är det dags för fas 2 i påbörjningen till snut, LUMPEN. Det har alltid kännts som en evighet dit från när jag mönstade i Mars 2006. Nu är det 1 vecka kvar. Jag har den senaste veckan haft en stor klump i magen, jag kan inte riktigt koppla av, jag oroar mig hela tiden. Inte för att jag tror att jag kommer hata det, utan för att jag "lämnar" det jag har lärt mig älska så mycket i vackra Peking. Det är med en säker överdrift jag tror att jag komemr förlora allt. Det är uppenbart att jag inte gör.
Många brukar dela upp sitt liv i etapper. En ny började för mig när andra året på gymnasiet började och jag flyttade tillbaka till Norrköping. En som jag för mig själv väljer att kalla "Burning Inside". Vad som än händer mig kommer jag aldrig glömma det jag har upplevt här och har att uppleva.
Jag har träffat så många nya ansikten och är det någon som har lärt mig att bli en bättre, mer social och pratsam person så är det Andreas Hedbäck. Även om han inte vet om det. Är det några som fått mig att känna mig speciell så är det Elin Fredriksson, Marielle Hellgren och Emelie Fredriksson. Jag hoppas ni vet hur tacksam jag är att jag har träffat er. Att känna sig så speciell som jag gör hos er hoppas jag verkligen andra har upplevt, det är obeskrivbart. Jag vet att jag inte mister något av det i och med Värnplikt i Boden, men något man kommer sakna under tiden. Jag har träffat för många under tiden efter tillbakaflytten. Men är det några som är värda och nämna är det: Oscar Nillson, Cissi Kjellander, Lars Lindgren, Oscar Lischidle(stavning?), Victoria Vester, Viktor Bjälke och Anna Sahlin.

-----------------------

Söndagen 12/1, det vill säga idag har varit en trevlig dag. Jag träffade upp Vickan vid 20:00 för att lite senare gå på bio. Strax efter det åkte vi ut till Himmelstalund där jag fick provköra bil, det var fett kul :D Inte åkt bil på 2år. Måste säga att jag var duktig :D Fick verkligen lust att köra omkring mer på vägarna. Men det hade inte varit så smart, eftersom jag inte har körtkort och Vickan inte direkt har tillåtelse att övningsköra med mig :P Därefter hade vi en lång trevlig pratstund i bilen, tack för det ;) Fick mig att glömma bort klumpen i magen för ett tag.

Det här är antagligen ett av det sista inlägget jag skriver innan jag rycker in ( Det där tror jag inte ens själv på :P ). Vill bara passa på att tacka alla nära och kära <3

PS. 1. Ja, jag kan vara lite överkänslig ibland, men thats me and I like it, sometimes. 2. Jag orkar inte kolla Stavning, för mycket text. 3. Lämna gärna en kommentar om ni orkat läsa igenom alla rader och till sist läser detta. DS.

EDIT!

jag har sagt kl 19-2000 ikväll. Kommer ni lite senare gör det absolut inget. Är det någon som känner för att sätta sig på Deli eller liknande efter ett tag så är det inga problem. Det är som skrivit nästan 30 pers som kommer på 40 kvadratmeter. Står ni inte på listan, ring mig va!

PARTY!

P to the arty

1.Daniel
2.Marielle
3.Andreas
4.Emelie
5.Elin
6.Oscar
7.Cissi
8.Lars
9.Victoria
10.Sandra
11.Sandra
12.Madde
13.Carro
14.Victor
15.Linea
16.Malin
17.Elin w
18.Malin
19.Sandy
20.Niclas
21.Markus
22.Freddprutt!
23.Malmis
24.Simon
25.Wolfie
26.Jeppe?
27.Anna

HOST:
1.Daniel Lagré
011-166200

Stockpruttar:
1.Malmprutt
2.Freddprutt

Lyckans Undulat

Antaligen, min dator fungerar igen. Tyvarr kan jag inte skriva nagra Svenska bokstaver, men det far funger anda.

Neee, nu fick jag hjarnslapp, typiskt nar man ar sa skrivsugen. Man kanske skulle ta att sova istallet. En tva tre myra, jag ar en partyfyra :D

Sckobediiii...