Moment-22 och vanliga känslor....

Hur definierar man början och slutet på en dag? Är det när klockan slår 00:00? För mig är det i alla fall när jag går och lägger mig samt vaknar, tror nog många håller med mig. Men om man är uppe hela natten? Då är det ju inte samma dag? Hur som helst så började min dag ungefär klockan 12:00, efter att Elin ringde oh ville bjuda på mat, me like. Därefter gick jag en promenad med Ogge som efter ca 40-50 minuter slutade med tee och South Park hemma hos mig. Sen kom det jag hade väntat på hela dagen. Att få kolla på Serier en sista gång med min älskade Marielle. Eller ja, sista vet jag ju att det inte stämmer, men just nu känns det så. Den där kliande och en överdos irriterande saken i magen försvann för ett tag. Mot slutet kom den tillbaka efter viss frånvaro. Det var då jag insåg hur mycket jag kommer sakna det. Folk tar för mycket för givet idag. Vi i Sverige tar för givet att det ska komma vatten ut kran när vi spolar och att tåget mellan Stockholm och Göteborg gåt minst 7 ggr om dagen. Det är inte förens något försvinner man verkligen ser hur bra man har det. Tro mig, jag har många erfarenheter av det. Det kändes både bra och tråkigt att bli ledsen över det. Att bli ledsen innebär oftast att något bra blir dåligt, inte alltid, men ofta. Fundera bara på själv sist du blev ledsen, var det av anledning till vad jag just beskrev, antagligen ja. Jag är en person som häldre ser glädje hos mina nära och kära än hos mig själv( Finns väl stundtals undantag :P ). Men eftersom jag vet att detta bara är en paus på mitt pågånde och underbara liv så gläds jag av att kunna bli ledsen över något sånt. Efter en viss omtanke förstår jag att anledningen är att jag har det så bra.


För er som inte är datanördar och har tillbringat en fjärdedel av er fritid att sitta framför dator/TV-spelet och lirat med andra människor i världen kommer nog inte förstå detta. Men jag kommer sakna min Xbox-360 som fan. Det är inte av anledning att jag är spelbroende på nåt sett, eller att jag är så mycket nörd att det börjar klia i fingrarna när jag inte får spela. Men känslan av att sätta sig framför TVn och dra på Xbox LIVE när gänget sitter uppkopplade är en gläde för sig. Ungefär som att komma hem till sin kompis och bli bemött av flera personer. Sitta och snacka skit, chilla och han en trevlig stund. Så känner jag för att spela Online. Kommer sakna Malmis, fredde, Bugge och alla andra sköningar på LIVE framöver. Stället som får mig att glömma bort det jobbiga och allt "Måste". Tack Moment-22 för allt. I´ll be back :D

Ta hand om er nu. Bye bye.

hejdå!

Så hade man en sista kväll tillsammans med boysen på Xbox-live. Antar att jag kommer spela en del i Umeå. Men kommer sakna våra xbox-kvällar fett mycket. hejdå!

A Wonderful Evening Among Anxiety

Måndagen den 21:a Januari rycker jag in i Boden/I19 för att tjänstgöra som Bevakningsgruppshef i 11 månader. Den 12:e December står jag klar och utbildad av Svenska försvaret. Oro, ängslan, förväntan och spänning flyger runt i min mage såhär en vecka innan min första dag uppe i kalla Boden.

-----------------------

I årskurs åtta på högstadiet satte jag mitt största mål i livet, att komma in på polishögskola någonstans här i Sverige. Anledningen var min storebror som redan vid 11års ålder hade bestämmt sig för att bli programmerare, och vid den tiden pluggade Teknisk linje på Gymnasiet. Saken var klar, om min bror har satt mål för sitt liv, då ska hans lillebror inte vara snäppet sämre.
När det var dags att välja gymnasium var saken väldigt lätt, Sam/sam var det som gällde. Jag började med att gå ett år uppe i Umeå pga av flytt med familjen. En trevlig stad som samtidigt inte bjöd på det jag hade hoppats på, ett nytt liv, en ny kompiskrets. Ett år senare flyttade jag tillbaka till mitt Norrköping för att senare upptäcka att det var det bästa beslutet jag har gjort i hela mitt liv. Jag har inte ångrat en sekund att jag flyttade tillbaka. Sure, det har varit jobbigt vissa stunder när ekonomin krisat och mammalängtan flödat, men inget som har fått mig att ångra.
Nu sitter jag här, ungefär 66 månader senare, i min lägenhet och funderar på den stunden jag bestämmde mig för att bli polis fortfarande tilltalar mig. Det är utan tvivel jag fortfarande håller fast vid min dröm.


-----------------------

Nu är det dags för fas 2 i påbörjningen till snut, LUMPEN. Det har alltid kännts som en evighet dit från när jag mönstade i Mars 2006. Nu är det 1 vecka kvar. Jag har den senaste veckan haft en stor klump i magen, jag kan inte riktigt koppla av, jag oroar mig hela tiden. Inte för att jag tror att jag kommer hata det, utan för att jag "lämnar" det jag har lärt mig älska så mycket i vackra Peking. Det är med en säker överdrift jag tror att jag komemr förlora allt. Det är uppenbart att jag inte gör.
Många brukar dela upp sitt liv i etapper. En ny började för mig när andra året på gymnasiet började och jag flyttade tillbaka till Norrköping. En som jag för mig själv väljer att kalla "Burning Inside". Vad som än händer mig kommer jag aldrig glömma det jag har upplevt här och har att uppleva.
Jag har träffat så många nya ansikten och är det någon som har lärt mig att bli en bättre, mer social och pratsam person så är det Andreas Hedbäck. Även om han inte vet om det. Är det några som fått mig att känna mig speciell så är det Elin Fredriksson, Marielle Hellgren och Emelie Fredriksson. Jag hoppas ni vet hur tacksam jag är att jag har träffat er. Att känna sig så speciell som jag gör hos er hoppas jag verkligen andra har upplevt, det är obeskrivbart. Jag vet att jag inte mister något av det i och med Värnplikt i Boden, men något man kommer sakna under tiden. Jag har träffat för många under tiden efter tillbakaflytten. Men är det några som är värda och nämna är det: Oscar Nillson, Cissi Kjellander, Lars Lindgren, Oscar Lischidle(stavning?), Victoria Vester, Viktor Bjälke och Anna Sahlin.

-----------------------

Söndagen 12/1, det vill säga idag har varit en trevlig dag. Jag träffade upp Vickan vid 20:00 för att lite senare gå på bio. Strax efter det åkte vi ut till Himmelstalund där jag fick provköra bil, det var fett kul :D Inte åkt bil på 2år. Måste säga att jag var duktig :D Fick verkligen lust att köra omkring mer på vägarna. Men det hade inte varit så smart, eftersom jag inte har körtkort och Vickan inte direkt har tillåtelse att övningsköra med mig :P Därefter hade vi en lång trevlig pratstund i bilen, tack för det ;) Fick mig att glömma bort klumpen i magen för ett tag.

Det här är antagligen ett av det sista inlägget jag skriver innan jag rycker in ( Det där tror jag inte ens själv på :P ). Vill bara passa på att tacka alla nära och kära <3

PS. 1. Ja, jag kan vara lite överkänslig ibland, men thats me and I like it, sometimes. 2. Jag orkar inte kolla Stavning, för mycket text. 3. Lämna gärna en kommentar om ni orkat läsa igenom alla rader och till sist läser detta. DS.

EDIT!

jag har sagt kl 19-2000 ikväll. Kommer ni lite senare gör det absolut inget. Är det någon som känner för att sätta sig på Deli eller liknande efter ett tag så är det inga problem. Det är som skrivit nästan 30 pers som kommer på 40 kvadratmeter. Står ni inte på listan, ring mig va!

PARTY!

P to the arty

1.Daniel
2.Marielle
3.Andreas
4.Emelie
5.Elin
6.Oscar
7.Cissi
8.Lars
9.Victoria
10.Sandra
11.Sandra
12.Madde
13.Carro
14.Victor
15.Linea
16.Malin
17.Elin w
18.Malin
19.Sandy
20.Niclas
21.Markus
22.Freddprutt!
23.Malmis
24.Simon
25.Wolfie
26.Jeppe?
27.Anna

HOST:
1.Daniel Lagré
011-166200

Stockpruttar:
1.Malmprutt
2.Freddprutt

Lyckans Undulat

Antaligen, min dator fungerar igen. Tyvarr kan jag inte skriva nagra Svenska bokstaver, men det far funger anda.

Neee, nu fick jag hjarnslapp, typiskt nar man ar sa skrivsugen. Man kanske skulle ta att sova istallet. En tva tre myra, jag ar en partyfyra :D

Sckobediiii...