DAMP VA!!

Seriöst, jag har megadamp, typ som en korv som precis blivit stekt och försöker finna sin väg till brödet. Stackars rackare, han måste ju ha det jätte svårt. Först ska han ligga där som en bränd bäver, därefter ska han bli omhändertagen av en man ( oftast en fattig invandrare som lever på att sälja dessa stackare ). Sedan ska han bli stoppad i brödet. Till sist kan han äntligen koppla av då han ligger skönt i sitt bröd och koppla av några sekunder innan han till slut ska bli äten av nån fet svensk kille som inte orkar laga mat eftersom han har jobbat över för länge och gick direkt hem för att spela WoW, sen kom han på att han var hungrig och bestämde sig för att, en korv, ja det vill jag ha, jag går ner till korvståndet nere på kanten där jag bor så blir allt bra och jag kan fortsätta nörda mig framför min feta dator som är så sönderhaxxad att den klarar Super Mario 2 på högst upplösning SAMTIDIGT som han kan ha Winamp på - PUNKT- Ja stackars korvjävel, det måste vara svårt. Men det är ju tur att man inte är en korv, för deras livstid kan ju inte vara mer än någon minut  ASKDJ på tal om korvar, EMELIE, min kompis, hon va, ja hon äter korvar utan varken ketchup eller senap eller nå som helst kromsimojjs. Det är galet. Tänk åtminstonde på korver, han/hon vill ( det lär fan vara en han eftersom det är en korv, lixom hallå) ju ha det bra innan HAN dör, det skulle i alla fall jag vilkja, någon som sprutar på än rakt på hela korven, fett äkta. Men men

En gång, när jag var liten så dog jag, KYL VA! Ha, nae inte så värst men det var ganska kul när det hände, ja bah dog, sen så gick jag och köpte korv, helt sjukt. Men det var inte så gott, nu ska jag sova hejdå¨!

(orkar inte rätta stavfel)

Och så var det klart!

Från och med den 21/1 - 12/12 spenderade jag mest av min tid uppe i den mest militärkåta staden vi har i Sverige, Boden. Under tiden som värnpliktig fick jag vara med om mycket, både på gott och ont, tråkigt och roligt. Jag skulle kunna sitta i min sketna soffta i dagar och berätta min historia, men det skulle nog bara intre

ssera de involverade och de har upplevt historien och alla de härliga stunder tillsammans med mig, så jag väljer att plocka bort den biten. Något som har stor betydelse för envars VPL är de kommande människorna som du skall leva, äta, sova, strida och jobba tillsammans 

med. Som alla andra träffade jag människor som jag gillade, ogillade, störde mig på, hade

 något imot, skratta åt, glädje mig åt, hade trevligt med och näst intill älskade. Det var första gången i mitt liv då jag själv inte har fått välja vilka jag ska spendera min fria tid tillsammans med och det har gåttt mer än bra. Jag har träffat många ansikten jag mer

 än gärna träffar igen.

 Petter Jönsson, Emil Svensson, Robin Hörnsten, Emil Andersson,

 Kristoffer Landstedt, Kristoffer Backlund, Robin Bergdahl, Simon Backvall, Johan Johansson, Jens Hedörn och Tomas Vikner. 

Men som vanligt är det alltid några profiler som man fassnar för och det har även jag gjort detta år. Den första filuren är Emil Dahlberg. Han är precis som mig. Vi delar mycket av samma humor och man blir alltid glad av att prata med den 20 åriga Sundsvallsbon. Många gånger har jag bara fjantat runt tillsammans med honom och fått garva av mig. Många stunder har det betytt väldigt mycket. Som den dagen då vi hade övning i skogen och jag höll på att dö av trötthet, surhet och rent psykiskt få ett utbrott. Då var han där och gjorde min dag, I will never forgett.

Joachim Vemmerstad har även han fassnat innanför min panlob. Det är mixen av damphet och seriöst tänkande som gör han så otroligt rolig. Det var länge sedan jag träffade en sån kunnig kille. Han har alltid något smart att säga då vi sitter och diskuterar allt från snygga brudar till USA:s påverkan på världen. Det går dessutom att fjamta sig till 100% med honom och det uppskattar jag. Jag hoppas verkligen jag kommer hålla kontakten med dessa profiler.

För att hoppa in på mig själv så slutade jag på JA, 9 , 8 i betyg och blev vald till Plutonens Bästa gruppchef. Kanske inte omtyckt av alla. Jag som inte ens trodde att jag skulle klara av värnplikten, det ni. Nu hoppas jag på ett bra år hemma i Norrköping ;)