Varför ska det var så svårt att få som man vill? Alla andra har det ju som man själv vill ha det. Aldrig är det något som duger eller räcker till. Allt är ett rent helvete. Samtidigt är det inte det. Ingenting handlar om vad man har, äger eller vill ha. Det handlar om vad man uppskattar. Hur positiv man egentligen är till sin egna livsstil och dagsläge. För man kan ju inte gå hela livet och drömma efter det man hela tiden vill ha, hur bra mår man egentligen då? Jag är en rätt så positiv person, det tror jag nog mina nära och kära skulle hålla med mig om. Jag har insett att det negativa inte håller i längden. Man får helt enkelt nöja sig med det man har. Det finns inte tid för det som skulle kunna vara eller det som skulle vara så mycket bättre. Det är ganska konstigt att det finns så pass mycket människor som hela tiden bara vill ha och aldrig duger. Hela tiden gämför sig med andra och alltid är det något som fattas. Hur mycket lättare vore det inte att leva om alla människor tyckte likadant? jaja, det går ju också att grubbla över, och det har vi ju kommit fram till att det bara är tidskrävande och onödigt. Men jag måste nästan bryta min tunna röda linje. För att fantisera om hur det skulle vara eller önska och drömma är inte bara negativt. Det kan vara något bra, något som får oss att fatta beslut och uppmuntra. Ja det är svårt att fatta något fast beslut. Men en sak vet jag i alla fall, tänka, ja det är bra ;)
Gonatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar