Still Alive....

Med 2 månader kvar till MUCK funderar denna individ på hur han ska handskas med framtiden som kommer inta hans vardag efter den 12 december. Det är med en viss oro som han funderar på hur han ska klara det, men med de senaste gågna månaderna har han sett mer och mer ljus. Inte av anledning att flera dörrar har öppnats, ty han har insett med många människors hjälp att det mörka inte får ta över hans hjärna i sökan om en livsstil, utan öppna sig för dagsljuset och med hjälp av de låta dörrarna själva öppnas utan hans närvaro av fysisk kraft.

Ljusstråle nummero one kom när han låg inne på sjukan i Boden. Han såg då till att få någon att prata med. Inte för att han känner att hans problem på nått sett överträffar det onormala, eller kommer att sluka den kraft som han har för att söka sig vidare i livet. Utan han insåg bara att det var skönt att prata om det gågna livet som har gett honom problem. Hans medparter som hjäpler honom har givit många solstrålar och han är oerhört tacksam både till sig själv som insåg detta, och till den personen som hjälper honom. Han har insett att han kan behöva ta upp the past och reflektera över det. Mycket har nu kommit ur hans munn som så långe har suttit inne i huvudet och samlat damm. Han känner en oerhörd lättnad att få ha pratat om det.

Ljusstråle nummer zwei kom när han själv insåg hans moders ord; "Oroa dig inte allt för mycket för den framtiden du kommer få efter lumpen, se det istället som en möjlighet att hitta på vad du vill med ditt liv". Det är näst intill att dom varma tankarna har börjat närma sig hans bröst och han börjar verkligen tro på det. Han börjar se det som en chans istället för en mörk gång.

Det som saknas i hans liv just nu är den där tryggheten att falla tillbaka på. Skulle allt skita sig måste han ta till drastiska metoder vilket kan leda till att att den närvaron till hans nära och kära försvinner, och det är det som gör att han oroar sig. Men när han nu har kommit fram till vad det är som gör att den jobbiga magkänslan kallad ångest framhävs djupt inne i magsäcken kan han istället se det som någon ljust. Han får erfarenhet av att leva lite på det djupa. Tror det kan vara bra för livet. Han säger hej då för ikväll och hälsar er tillbaka // byebye