Trouble making friends? Hell NO!

Erik satt ner på sin sketna stol och bara lyssnade på de underbara tonerna som flödade frän Fias piano. Men samtidigt som hans öron fick en tillfredställning så arbetade hans ögon lika mycket för att koncentrera sig på de varma rörelserna hon tog när händerna bytte plats på tangenterna. Hon spelade med en sån otrolig charm att Erik lika mycket uppskattade den fina melodin som den harmoniska energin från hennes kropp, han var kär.
Enda sedan första året på gymnasiet hade Erik varit intresserad av den ett år äldre tjejen vars hår var lenare än silk och vars doft luktade godare än nyklipp gräs. Men han hade aldrig kunnat göra något åt det. För faktum var att han och Fia hade blivit nära kompisar. Så nära att ett försök på raggning kunde leda till att de inte skulle kunna vara vänner längre. Fast Erik kände nog att detta var det bästa, Fia gillade inte honom på det sättet så han viste att det inte var någon idé. Han var faktiskt nöjd med det han hade. Han önskade bara att han kunde träffa någon som Fia, någon som såg alla hans goda sidor men som ville mer än bara vara kompis.

Fia avslutade stycket och Erik sa med en ljus röst:
"Vad duktig du har blivit, jag önskar att jag hade din musikaliska begåvning."
"Äh, lägg av, så bra var det inte"
Erik sa inget utan tänkte bara på vilken underbar tjej Fia var och glädje sig åt hennes kille som har en sån fin människa.

Times...

Det var länge sen jag sa det, men jag älskar dig vännen. Du får mig ofta att skratta, le, känna mig bra och du får mitt självförtroende att klättra några snäpp uppåt. Det finns många människor jag är glad att jag känner, absolut. Många av mina vänner hjälper mig på många sätt. Men du är en av dom få som har det där lilla extra.