Idag, tisdagen den 12:e augusti har varit en väldigt jobbig dag. Anledningarna har varit många. Till att börja med har den varit psykiskt påfrestande, det har varit mycket att hålla reda på. Därefter har dagen med stort T varit väldigt tung, och då menar jag bokstavligen. Jag visste redan dagen innan att morgondagen, ja den blir jobbig. Jag slängede iväg en mening till Backlund, en av mina soldater. Den löd:
" Fan så skönt att börja på denna dag, för när dagen har tagit slut, ja då kommer jag vara lycklig."
Precis så kände jag.
Ett moment som utspelades under eftermiddagen gjorde mig på riktigt bra humör. Emil Dahlberg ska slänga iväg en plan för vårt försvar. Han står där, fattar ingenting, frågar och har sig. 10 minuter innan det låg jag med min grupp och hade fått ett dampanfall, dvs skrattanfall där allt är roligt. Det hann gå över när jag begav mig till Emils plats. Men rätt som det var börjar 1:a tropps andra Emil, Emil Andersson tokskratta. Så mitt dampanfall kommer tillbaka. Jag garvar helt plöttsligt åt båda Emil, och som jag skratta. Jag skratta, skratta och skratta lite till. Det fullständigt gjorde min dag. Så jag tackar Emil och Emil för denna stund ;) Take care nu, byebye
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar