Två personer sitter på ett fik i centrala Örebro. Semesterperioden ska alldeles strax börja och de två pesonerna är lätt solbrända. De är förväntansfulla på vad den svenska sommaren har att erbjuda dem. Det är med en viss trötthet de turas om att lyssna på och prata med. Personerna på fiket njuter av varandras sällskap. De är personer från förr som efter stunden på fiket kommer att bli väldigt fina vänner. De delar med sig av en förlorad tid tillsammans och uppskattar den konversation som äger rum. Vid ett tillfälle delar de med sig av synen på relationer och val av partner.
1.
Den ena personen skjuter bak stolen, korsar benen, tar en klunk kaffe och flinar till lite innan han säger:
"Men hur menar du då? Du kan ju inte bara gå på det känslomässiga? Du måste ju se något logiskt i val av partner?
Han är nyfiken på vad hon ska svara. Svaret är lika enkelt som hon får det att låta. Kärlek är så mycket mer än logiska val och en tro på en trygg framtid tillsammans. Även om han inte riktigt håller med henne så avundas han känslorna hon beskriver. Han vill också känna så. Han lovar henne att tänka mer känslomässigt nästa gång. De två personerna lämnar fiket och skiljs åt. De kommer att ses igen, samma plats, samma stund och med samma härliga energi att reflektera över livets svåra gåtor.
2.
Långt efter att semesterperioden är slut och snön ligger vit på gatorna minns han något han en gång lovade sin vän. Han tänker tillbaka på stunden på fiket. Han hade glömt bort det. Han känner ro i kroppen och väljer att tänka mer på vad hon sa den där dagen när de drack kaffe.
Han lärde sig något, igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar