"Bilddagboken"

Ja, minns ni den? Bilddagboken, eller BDB. Det var ungdomarnas instagram innan instagram fanns. Här la vi upp bilder, skrev en passande text till. Vi följde våra kompisar och kommenterade på varandras inlägg. Som sagt, insta innan det var insta. Men det här inlägg kommer inte handla om hur jag var en uppmärksamhetssökande gymnasielev i mina försök att ta snygga bilder och ladda upp dem på BDB. Utan här kommer några gobitar från livet de senaste tio åren. Publicerade på samma sätt som vi gjorde innan Instagram var Instagram. Alltså det vill säga, såsom vi gjorde på Bilddagboken.se.

1. Universitetet börjar och jag är oerhört taggad på nollningen. Det tar inte många timmar innan jag känner mig hemma. Innan faddrarna skulle ta med oss ut på Kåren tröck de in oss i en 18 kvadratmeter liten lägenhet. Vi var 35st. Såklart tyckte jag att det var en bra idé att stå ut lite från gruppen, så därför valde jag att klä mig i följande utstyrsel. Temat för kvällen var nog Neon Party. Jag minns inte mycket från kvällen. Men jag minns att jag blev populär bland faddrarna, de uppmuntrade gärna lite galna nollor som bjöd på sig själva. Jag minns också att jag inte blev så populär från andra nollor i min grupp. Det var tydligen inte så passande att sticka ut från mängden. Jag vill också minnas att jag inte brydde mig om det. Jag hade fruktansvärt roligt den här kvällen och det är vad livet handlar om.

2. Jag har varit sur på dig en gång Isabell, en enda gång i hela mitt liv. Du, den människan som alltid får mig att må så bra och älska mig själv. Vi var på semester i Tylesand. För att komma till utestället så tar vi vägen förbi stranden för att få en härlig upplevelse innan partyt kan börja. Vid ett tillfälle så stöter vi på en vattensamling som sträcker sig från havet genom hela stranden. Vi måste helt enklet gå igenom det tio meter breda vattenstråket. Du och din syster går barfota, jag har mina nya fina skor. Du övertalar mig om att jag ska hoppas upp på din rygg, för det klarar du av att bära. Jag talar snällt om för dig att jag är tveksam till förslaget, men efter lite övertalan så går jag med på det. Sittandes på din rygg ser jag hur du tar första steget ut i vattnet. Det tod ungefär tre sekunder sen tappar du mig. Jag faller och blir blöt om mina nya fina skor. Jag blir sur, jag går till tältet och tar på mig mina asfula gympaskor. Kul, askul Isabell! 

En katt

3. Den här bilden representerar mig väldigt väl. Det står för mycket av det som ger mig glädje och livslust. Under samma resa som i bild #2, tillsammans med systrarna Borgenkrantz har den ena systern träffat en oerhört rik och proper kille. Han bjuder oss tre på sprit, mat och sällskap med några av Tylesands finaste folk, om man nu tycker att mycket pengar och karriärslyckade människor är fint folk. Vid ett tillfälle så sitter vi på en restaurang, inte den finaste, men folket runt omkring gör den tydligen fin. Det sitter någon gammal fotbollspelare bredvid oss som tydligen gjorde mål för Sverige i VM 94. Det satt någon annan märkvärdig snubbe på samma ställe. Men jag var för ointresserad för att komma ihåg vad han hade gjort. Det hade säkert något att göra med ett framgångsrikt företag, och han var säkert jätterik. Vi var helt enkelt på ett ställe som säkert många influencers idag hänger på. Men detta var innan Youtubers och Insta-profiler ägde kändissverige. Efter att den ståtliga killen hade beställt mat och dricka till sällskapet hittade jag några kritor på bordet. Jag är ganska säker på att de var till för föräldrar som tog med sig sina barn. Men det stoppade inte mig. Jag valde därför att pryda vår fina bordsduk men katten på bilden. Jag och de två systrarna skratta så att vi kissade på oss. Den avdankade fotbollsspelaren sneglade antagligen mot oss och de andra fina människorna undrade nog vad det roliga skämtet var. Jag minns där och då, att jag alltid ville att en ful katt, ritad på en bordsduk, ska få mig att skratta. För att kunna skratta åt töntiga katter som ritas på en bordsduk är mer värt än ståtliga företag.

4. Det är midsommar och vi i Norrköpingsgänget missar såklart inte ett tillfälle till fest. Ute vid någon förälders sommarställe bjuds det på mat, drinkar, öl och god stämning. Dagen efter känner vi oss omänskligt slitna. Sådär som man gör efter en lyckad midsommarkväll. Därför slår vi på TVn och tittar på det som bjuds. Det som bjuds är Extream Makeover. Tror verkligen inte att det hette så, men programmet gick iallafall ut på att göra om människor så att de blev snygga. En av tjejerna som slappade i soffan bredvid mig fick den strålande idén att de skulle få göra om mig och min polare. Han sa tvärt nej, för det skulle tydligen skada hans masuklinitet. Jag har ju typ aldrig haft något sånt, och jag tycker ju om när andra människor pysslar om mig, så jag sa glatt ja! Resultatet blev ju skärmmande. Vi var snabba med att lägga upp den på den sociala median som gällde då, och det blev succé. Jag vill minnas att vi kallade mig för Marie Fredriksson i många månader efter att bilden togs. Jag gillar att få andra människor att skratta och kan jag göra det genom att bjuda på mig själv så ställer jag gärna upp.