Det var en gång i fagra Svea
En pojke med ögon så gröna som Bea
Med låst blick, på en vacker jänta
Ack, han behövde bara vänta
En dag, den gröna pojken en främling såg
Hans insikt betedde sig inte längre som en våg
Aldrig förr har han någon annan sett
Som fått han, att fatta nummer ett
För ack, pojken bara i rummet satt
Utan att egentligen bry sig ett himla skvatt
Hans lås var inställt på
Att existens, inte fanns förens då
Pojken en kväll, en ny kompis fick
Som fick han inse att världen har sin kick
Tack för det, även fast du aldrig själv, det kommer inse
Så fick du en pojke att lysa upp
Genom att bara sitta brevé
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar