1.0 Frekventa suckningar i mörkret

Ljudvågorna från kranen strömmade fortfarande in i hans trumhinnor när han vände huvudet och sneglade in i badrumsspegeln. Det var med trötta och lessna ögon som han började titta på sig själv.
Ljuset från lampan lös bort den självkänsla som för så många år sen hade varit på topp. Han strök handen på huvudet och konstaterade att det krullväxta ljusblonda håret som alltid försöktes att göras slätt och fint aldrig skulle duga i en skönhetstidining. Men det var när pupillerna drog sig några millimeter neråt som ljuset började skymma bort och bli konstant mörker. Det var inte lätt att se ett leende när huden runt ögonen, munnen och näsan var till 95 procent rött och fett. Han orkade inte ens tänka på hur hans muskler någonsin skulle kunna täcka en tight XS T-Shirt. Blicken från spegeln försvann snabbt och kranen var inte längre det primära som nuddade hans öron. Vänstra handleden började pipa i samma ögonblick som det blev helt mörkt i badrummet, nu var rasten slut. Han tog en snabb titt på sin namnbricka och sa för sig själv:
"- Tor Svedeling, vem FAN gav mig det namnet!?"
Sucket som kom var nästan så högt att det gick igenom toadörren och ut i butiken.
Efter några timmars skitprat med kunder och uppackning av onödiga varor var arbetsdagen äntligen slut. Men självkänslan kunde inte koncentrera sig på den sköna stunden han skulle ha framör sin dator resten av kvällen, alldeles själv. Det var morgondagen som fassnade i näthinnan. Då han skulle tillbaka till skolan igen. Måndagarna gjorde att söndagskvällarna blev tunga och gråa. Han önskade att han kunde glida runt i korridorerna med hopp, kärlek och glädje istället för fientlighet och skam. Funderingarna var många när han slutligen släckte sänglampan för att lägga sig till sömns. "Varför har gud inte gett mig några gåvot?, varför kan inte jag få dela med mig av mina tankar och funderingar till en person som tyckte om honom. Hur man är en bra kompis har han glömt bort hur man är, en närstående människa har han inte haft på flera år.
"Kommer det någonsin finnas en flicka som kan älska mig?Vem vill smeka sina läppar mot mina?"Kommer ja dö oskuld?.
Ja det var inte lätt att heta Tor den kvällen. Det fanns inte en enda cell i honom som var en nyans av ljushet. Allt var helt svart och dött. Han var den sämsta människan på jorden och ingen annan levande människa var lika missnöjd som honom. För i hans huvud fanns det ingen sämre, fulare, blygare och mer illaluktande person än honom. SUCK!!!!

Dagen därpå började med att mobilen drog ifrån sig ett brurrande och till sist hoppade ner på govet så att batteriet flög en meter bort från nattduksbordet, det var dags att kliva upp. Nattens drömmar var inget Tor reflekterade om, även om han hade svaga minnen från dom så orkade han oftast inte tänka på dom, så långt borta från hans vardag som dom var gjorde det bara ont i hjärtat att ens bygga upp något hopp. Ljuset smög in när han öppnade dörren till hans mörka och sunkna rum. Där stod mamma, en glad liten prick var energie och soljus aldrig försvann.
" - Jag har gjort i orning lite frukost åt dig min lilla solstråle, sa hon med sin ljusa stämma."
"- Okej, sa Tor med stängd mun."
"- Se nu till att inte somna på lektionerna och ta med dig extra plugg hem så kan vi sitta och läsa tillsammans."
Tor otkade inte ens svara på det korkade uttrycket som han hörde var och varannan morgon.
"- Tor!? TOR, hör du vad jag säger. skrek mamman till för att försöka få liv i sin son"
"- JAAA MORSAN, för i helvete, gå nu!"
Ja, detta är en vanlig dag i Tors liv. Efter att pappa Erik dog för snart 2 år sen har hans mamma Elise blivit väldigt strikt, något som Tor inte alls tycker om.
När frukosten var uppäten tog han på sig sina blågula träningsskor tillsammans med resten av sina ytterplagg för att bege sig till det stället han hatar mest på hela jorden. Det stället som för honom att må så dåligt att han önskar att något tappar en stor kniv som nuddar hans hud och släcker det lilla ljuset som han har kvar, det var dags att gå till skolan. Han stängde dörren och samtidigt som smällen kom snett bakifrån hörde han den tunga sucken som kom från hans bröst.
Den kommande dagen skulle vara lika svår som dom resterande dagarna hade varit dom senaste åren. Han suckade åter igen innan han klev in i hissen som var den första resan till helvetet.