Hallå positivitet, gonatt negativitet!

Någon sa en gång till mig att hålla huvudet högt, få det inte under ytan och börja titta in i fel rum. Det kan få konsekvenser som skapar fel val i livet. Jag har alltid sett mig själv som en positiv människa, i alla fall till andra människor. Jag försöker ofta se det ljusa inom en individ och vill alltid tro på någon. Det går inte alltid hela vägen, men jag försöker. Jag har självkänsla och självförtroende, det vet jag. Jag är nöjd med den jag är och jag drömmer inte varje dag att vara någon annan med andra egenskaper. Jag har bra och dåliga, som vem som helst. Jag är nöjd med dom. Men någon fick mig idag att inse att det fanns lite negativitet dold bakom det där blonda håret. Varför går jag hela tiden och oroar mig över vad som ska hända i framtiden, varför får jag ofta en mörk känsla i kroppen när jag tänker på det som jag ej kan se? Varför uppskattar jag inte det jag har och får det att ljusna min syn på framtiden? Jag vill inte gå och oroa mig hela vardagar för att framtiden känns lite osäker, det är ju bara slöseri med tid. Jag vill och ska försöka få en liten ljusare syn på den osäkra framtiden. Till och med utnyttja den. Vad vill jag göra istället för vad måste jag göra! Få en bra balans mellan intressen och måsten.

Jag har alltid varit lite rädd för framtiden och ser gärna tillbaka på det förfölutna som mycket tryggare och bättre. Visst är det fint om det bästa kan stanna för alltid. Men hur kan man veta att det är det ultimata när man inte upplevt framtiden?

Någon sa en gång till mig att börja se det osäkra som säkert, sluta frukta, börja välja. Tack någon!