Veckan då lagge fyllde 20 år har varit jobbig. Själva veckan i sig med utbildning har inte varit överdriven. Vi har gjort ganska roliga saker när jag tänker efter. Det som har gjort dagarna sega och långa har varit den ständiga väntan på hemresedagen ála fredag. Det var nu tre veckor sen jag var hemma i Norrköping och längtan börjar bli oändlig. Den sista droppen föll verkligen när jag fick min biljett i handen och upptäckte till min förvåning att jag hade tåg hem från skitboden. Frustration och besvikelse uppstod genast och det tog inte många sekunder innan dom första tårarna började falla från mina ledsna ögon. Men ett väldigt uppskattat telefonsamtal från en viss Emelie gjorde att jag insåg att det inte var så farlig, och jag kommer ju faktiskt hem, heeeem, HEM! Jag längtar så oerhört mycket. Min helg må vara kort. Men det skiter jag i just nu. För nu behöver jag komma hem och känna lukten av ett civilt liv tillsammans med nära och kära. Det har varit alldeles för länge här uppe i bajsboden. På lördag ska jag ha sjukt kul.
bye
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag börjar lära mig något...
Vad blev då det första som jag lärde mig tack vare skrivandet? Ja det blev faktiskt lite geografi. Jag kan inte säga att jag är någon höjda...
-
"Bilddagboken" Ja, minns ni den? Bilddagboken, eller BDB. Det var ungdomarnas instagram innan instagram fanns. Här la vi upp bild...
-
"Jag klev in i Ida dahlbergs rum, Syster till Emil, för att kolla saldot på mitt konto. Jag studerade de siffror som visades på skärmen...
-
Antaligen, min dator fungerar igen. Tyvarr kan jag inte skriva nagra Svenska bokstaver, men det far funger anda. Neee, nu fick jag hjarnslap...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar