söndag 17 februari 2008

söndagskyla

Sittandes vid en dator långt uppe i kalla Sverige satt en normalång kille på 19 vintrar lyssnades på batmanmusik, enbart för att få tiden att gå, men ändå på samma sätt få den att stå still. För inom några timmar ska den killen ta sitt feta arsle till bussen som tar honom ännu längre upp där snöytan stannar strax övanför knäna och kylan ligger kallt på kinderna. Det är med blandade känslor som han sätter sig på den bussen. Egentligen vill han nog bara skita i allt och ta närmsta flyg hem till sitt Eden och stanna där tills höstlöven börjar falla från hjärtat, vilket dom inte kommer göra på mångra vintrar. Men å andra sidan vill han nog sätta sig på den där trånga, svettiga bussen som medverkar ryggont för att uppleva kylan som får än att huttra sådär lagom. Antagligen för att han har valt det själv och för att han gett sig FAN på att inte hoppa av tåget.
Han har en tendens att tidigare hoppa av vid första stationen eftersom orken och motivationen inte finns. Egentligen finns den inte till 100 % vid denna resa heller, men nog ska den räcka till.
Det är med en snus i käften och en halvmätt mage som han funderar på att sätta sig vid TV´n för att få tiden att gå, batmanmusiken börjar bli en smula tjatig.
Som så måga beslut som tas i livet är även detta något som han funderar på om han gjorde rätt. Han tar och slänger snusen i Skruflocket för att några sekunder senare försöka reda ut det en gång för alla, men så lätt är det inte. Kärlek, jobb, pengar och utbildning är några faktorer som spelar stor roll i många liv och själar på moderjord, inga undantag för den normallånga killen. Har han valt rätt? GAH. När han tänker på dom huttringa stunderna han kommer ha framför sig så ser han inte pengasjön, varken jobbet eller mycket till kärlek. Men tittar han förbi dom där stora snöhögarna som skymmer halva parkeringsplatsen ser han en utbildning. En Utbildning som är lite annorlunda. En utbildning som i viss del kommer ge honom jobb, pengar och kärlek. Kanske inte den kärleken som han är van vid, men variation kan vara bra för själen. Så han har kanske gjort det rätta beslutet. För det han har kvar i sitt Eden är där för att stanna, det ska inte gå på någon buss eller hoppa av vid nästa station, det gör honom glad. Så han väljer att ta en ny prilla för att om några minuter sätta sig vid TV´n. Han orkar inte ritkigt tänka mer på om, varför och hur. Han säger hejdå!

1 kommentar:

Anonym sa...

hahaha, du är för underbar vännen <3

Jag börjar lära mig något...

 Vad blev då det första som jag lärde mig tack vare skrivandet? Ja det blev faktiskt lite geografi. Jag kan inte säga att jag är någon höjda...