A Wonderful Evening Among Anxiety

Måndagen den 21:a Januari rycker jag in i Boden/I19 för att tjänstgöra som Bevakningsgruppshef i 11 månader. Den 12:e December står jag klar och utbildad av Svenska försvaret. Oro, ängslan, förväntan och spänning flyger runt i min mage såhär en vecka innan min första dag uppe i kalla Boden.

-----------------------

I årskurs åtta på högstadiet satte jag mitt största mål i livet, att komma in på polishögskola någonstans här i Sverige. Anledningen var min storebror som redan vid 11års ålder hade bestämmt sig för att bli programmerare, och vid den tiden pluggade Teknisk linje på Gymnasiet. Saken var klar, om min bror har satt mål för sitt liv, då ska hans lillebror inte vara snäppet sämre.
När det var dags att välja gymnasium var saken väldigt lätt, Sam/sam var det som gällde. Jag började med att gå ett år uppe i Umeå pga av flytt med familjen. En trevlig stad som samtidigt inte bjöd på det jag hade hoppats på, ett nytt liv, en ny kompiskrets. Ett år senare flyttade jag tillbaka till mitt Norrköping för att senare upptäcka att det var det bästa beslutet jag har gjort i hela mitt liv. Jag har inte ångrat en sekund att jag flyttade tillbaka. Sure, det har varit jobbigt vissa stunder när ekonomin krisat och mammalängtan flödat, men inget som har fått mig att ångra.
Nu sitter jag här, ungefär 66 månader senare, i min lägenhet och funderar på den stunden jag bestämmde mig för att bli polis fortfarande tilltalar mig. Det är utan tvivel jag fortfarande håller fast vid min dröm.


-----------------------

Nu är det dags för fas 2 i påbörjningen till snut, LUMPEN. Det har alltid kännts som en evighet dit från när jag mönstade i Mars 2006. Nu är det 1 vecka kvar. Jag har den senaste veckan haft en stor klump i magen, jag kan inte riktigt koppla av, jag oroar mig hela tiden. Inte för att jag tror att jag kommer hata det, utan för att jag "lämnar" det jag har lärt mig älska så mycket i vackra Peking. Det är med en säker överdrift jag tror att jag komemr förlora allt. Det är uppenbart att jag inte gör.
Många brukar dela upp sitt liv i etapper. En ny började för mig när andra året på gymnasiet började och jag flyttade tillbaka till Norrköping. En som jag för mig själv väljer att kalla "Burning Inside". Vad som än händer mig kommer jag aldrig glömma det jag har upplevt här och har att uppleva.
Jag har träffat så många nya ansikten och är det någon som har lärt mig att bli en bättre, mer social och pratsam person så är det Andreas Hedbäck. Även om han inte vet om det. Är det några som fått mig att känna mig speciell så är det Elin Fredriksson, Marielle Hellgren och Emelie Fredriksson. Jag hoppas ni vet hur tacksam jag är att jag har träffat er. Att känna sig så speciell som jag gör hos er hoppas jag verkligen andra har upplevt, det är obeskrivbart. Jag vet att jag inte mister något av det i och med Värnplikt i Boden, men något man kommer sakna under tiden. Jag har träffat för många under tiden efter tillbakaflytten. Men är det några som är värda och nämna är det: Oscar Nillson, Cissi Kjellander, Lars Lindgren, Oscar Lischidle(stavning?), Victoria Vester, Viktor Bjälke och Anna Sahlin.

-----------------------

Söndagen 12/1, det vill säga idag har varit en trevlig dag. Jag träffade upp Vickan vid 20:00 för att lite senare gå på bio. Strax efter det åkte vi ut till Himmelstalund där jag fick provköra bil, det var fett kul :D Inte åkt bil på 2år. Måste säga att jag var duktig :D Fick verkligen lust att köra omkring mer på vägarna. Men det hade inte varit så smart, eftersom jag inte har körtkort och Vickan inte direkt har tillåtelse att övningsköra med mig :P Därefter hade vi en lång trevlig pratstund i bilen, tack för det ;) Fick mig att glömma bort klumpen i magen för ett tag.

Det här är antagligen ett av det sista inlägget jag skriver innan jag rycker in ( Det där tror jag inte ens själv på :P ). Vill bara passa på att tacka alla nära och kära <3

PS. 1. Ja, jag kan vara lite överkänslig ibland, men thats me and I like it, sometimes. 2. Jag orkar inte kolla Stavning, för mycket text. 3. Lämna gärna en kommentar om ni orkat läsa igenom alla rader och till sist läser detta. DS.